Aftonbladet – 7 mars 1836, sida 3

kan räknas nu ifrågavarande. Hon kan emedlertid trösta sig: det dog ej med Grefve Schwerin. Det lefde under flere skepnader, äfven efter Grefvens död, e!ler kanhända det blott spökade uti Statsutskottet, derföre att Grefve 5. der fordom var ordförande. Vi äre likväl öfvertygade, att om än Gr. 5. fått öfverlefva den passerade Riksdagen, striden väl kunnat blifva mera hårdnackad i anseende till de vackra och välslipade vapen han ägde till sin disposition, men till utgången blifvit enahanda. Det var i sanning annat än intressen och sofismer, annat än den ringa bagatell att uti propositionen ordet äska begagnades i stället för fö-eslagna, såsom Minerva anat, annat än verkan af Regeringens såkallade motståndare, annat än en enskild mans bortgång, som 1 allt fall icke hade heia allmänheten för sig och kanhända sällan ens pluraliteten af representationen med sig, — det var, man må skrika derom ech deremot så mycket man vill den allmänmänna rösten, som uttalade fruktan: för återbetrådandet af en bana, på hvilken, om ock mindre konstigt anlagd, Sverige nog lange vandrat — rakt till sitt förderf. Huru litet det stora samhällslifvet ännu hos 0os3. är utveckladt, huru inskränkt den verkliga andan för allmänna statsangelägenheter kan eller fw verka i et: land, der näringsomsorgerna fingsla de flesta, som hunnit en viss grad af upplysning, der en stor del af dem, som med erforderlig bildning förena en oberoende ställning, egna sin tid åt vällefnad och förströelser, såsom äfven en väg att i våra tider stiga i anseende, finnas hkväl nog många, somhafva väl veda uppå, huru vå: vår fordna utrikes skuld tillkom, huru den användes och huru den år 1812 till ea del utströks :— till ringa heder och kanhända lika ringa båtnad — på det hela, många som lifligt erkände de förbindelser hvaruti nationen stod till den styrelse som användt alla bemödanden att åter göra landet skuldfritt, för att, hvilket först derefter var möjligt, bidraga till myntvärdets förbättring, många som ännu hade i friskt minne, hurusom Statsutskottet vid 1818 års Riksdag den 10 Mars fick emottaga en Kongl. Skrifvelse angående krigsfonden samt särskilde kommitterades förvaltning af allmänna medel, deruti åtskilliga upplysningar meddelas om krigsfonden och dermed sammanhang ägande ämnen, och deruti det bland annat heter: Enär Rikets Ständers fullmäktige i Rikszälds-Kontoret förlidne sommar sig i underdånighet förfrågade, om det tll krigsskuldernes betalande anvista villkorliga lån behöfde öppnas, förklarade K. M. att detta oaktadt här vore anförda åtskillige, sedan föregående Riksdag inträffade omständigheter, hvika väsendiligen nedsatte de då påräknade tillgångar, bland annat; att ett förut aldeles främmande fordrings anspråk af icke mindre än 450,000 R:dr :H. B., utom räntor, gjorts gällande af Hamburgska Bankierer i afseende på Pommerska liqviden m. m.) att Kongl. Maj:t ansåg sådant (lånets upptagande) icke blifva af nöden, och detta allt under önskan och hopp ati följd af Kongl. Maj:ts bemödaunden kunna för nationen bespara nya utgifter af menligt inflytande på Rikets redan förut så hårdt angripna myntväsende. Var det redan då af vigt att väl vårda sig härom, huru mycket angelågnare synes det ej blifva, att i det ögonblick, då den äfven af oss sjelfva så ömtåliga ansedda realisationen skulle krypa fram utur sin linda, taga sig till vara att ej genom nya låne-systemers tillgripande till och med störa förtroendet deföre inom fäderneslandet. EA Det kan vara möjligt att Grefve Schwerin på sin tid hyllade de satser, Minecva nu tillskrifver honom, och de yttranden om schackrande, prutande och skålknallehandel emellan Regering och Ständer om några tusende Riksdaler, hon efter honom upprepar; men det bevisar ej någonting. Att Grefve Schwerin uti siasa kalkyler var ingenting mindre än en tillförlitlig autoritet, tillåta vi oss ådag lägga, då vi hånvisa våra lasare till Grefvens reservation vid Stats-Utskottets betänkande N:o 124 i friga om Stats-regleringen. Han förutsatte bifall snart sagdt till allt som då var begärdt, och äfven såsom sannolikast, att hvad till extra anslag erfordrades, skulle erhållas genom lån. I afseende på tiden för återbetalningen för klarade han den icke behöfva utsättas längre än till slutet af år 1834, då allt med lätthet skulle kunba rangeras; och likväl erkänner Minerva, Grefvens ovillkorliga tillbedjare, detta allt oaktadt uti N:o 113 att olyckan slutligen ville att (ännu 1833) ibland konststyckena vid Riksdagen, ett af de klyfugaste blef, att få Rgskontorets debet och kredit att gå ihöp. Vi hafva ock i det föregående visat hurw stort bekymmer Riksgäldskontorets ställning förorsakat, och derigenom tillika ådagalagt, att om man tagit Grefven på orden deri, att ställa upplåningen af alla 1830 års behof att betalas vid 1834 års slut, det beståmdt gått ännu värres Hvad Grefven emellertid kan hafva menat med yttrandet om prutningar Sc. mellan Konung och ständer om sågra tusende Rdr, är efter hans död svårt att veta; ty de ) Skada att man i vår, på mer och mindre trovärdige FC I Za . I STYR POL Ts RE 4 AR -.