Aftonbladet – 3 mars 1836, sida 2

AMERIKANSKA SENATEN. Pan Buren och Jackson. (Ur Tyrone Powecs Impressions of America.) Flera gånger bivistade jag senatens sessioner, äfvensom dem i representanternes hus, utan att likväl i det senare nånsin höra någon debatt eller något ämne af vigt afnandlas. Tal hafva aldrig egt för mig något särdeles intresse, såvida jag icke tog en mycket liflig del i sjelfva saken, hvarom de handlade ; och de som hållas i den Amerikanska lagsuftande församlingen äro mera gjorda för att läsas, än att höras. De skäl och grunder; som anföras i Washington, äro egentligen blott ämnade för valmännen inom de särskilta partierne (?), som få talen sig tillsända portofritt i form af förtärliga pamfletter, afståndet må vara så stort som helst, för att tjena såsom en framställning af författarens grundsatser, och till bevis på hans verksamhet. I senaten fick jag den lyckan att höra en debatt öfver ett obetydligt ämne, i hvilken debatt Hrr Clay och Forsyth togo del, och hvarvid den enes kraft och ledighet att uttrycka sig lika mycket fästade min uppmärksamhet, som den andres. sjelfbeherskning och fullkomligt goda ton. Herr Henry Clay erinrade mig ganska lifligt om Brougham, d. v. s. då denne senare är i en af sina mildare sinnesstämningar; samma herravälde öfver orden och deras lyckhga användande, samma lugna och förtroendefulla väsen, liksom kände han sina åhörare lika väl, som sig sjelf, och dock derjemte ett visst drag af slug, bitande humor i blick och väsen, som motståndaren måste väl akta sig för att framkalla. En annan Jupiter tonans i senaten, Hr Webster, var äfven vid detta tillfälle närvarande, men deltog icke i debatten, hvilket jag dock gerna sett, emedan jag redan förut hört honom hålla tal i Boston, och kan icke minnas att någonting nånsin gjort på mig ett större intryck. Hela formen och ställningen af hans hufvud är storartad och antik; hans drag äro starka och regelbundha, och dock ligger i deras uttryck, och i det orörliga lugnet i hans djupt liggande svarta ögon, en stark förvandtskap med den infödde Indianen, med hvars blod, såsom jag förmodar, den store talaren är nåra beslägtad. Van Burens art och sätt karakterisera på det tydligaste hans Politiska karakter — han är kall och höflig; hans ton är lugn men öfvertygande, hans stämma djup, men genom det tydliga uttalet och det välberäknade valet af ställen, vid hvilka han lägger vigt, af stor verkan. MHan riktar den . mest odelade uppmärksamh e på den sak, som hvarje gång är i fråga, och såso hans ställning kräfver. — Såsom FP icepresident är N ordförande i Senaten, en ställning, som just då Var AA