Aftonbladet – 1 mars 1836, sida 3

ningarna Skulle med del IorSsia en generaltorsamling 1 Texas sammanträda, för att utvälja en ordentlig regering i stället för den interimsstyrelse, som med irnevarande månads utgång var ämnad att uppböra, Santa Ana försöker nu emedlertid att i Mexico samla en tillräcklig styrka, för att kufva insurgenterna. Frågan är af väsendtlig vigt, då man. närmare betraktar förhållanderna. Det gäller här icke ett ringa, oansenligt landskap, utan egentlig betydelse vare sig 1 politiskt eller kosamercielt och indus-.riellt bänseende, utan: ett land, bland de herrligast begåfvade i verlden, af Frankrikes storlek, med alla klimatiska fördelar och outtömliga rikedomskällor. En sammandragen teckning af detta lands belägenhet och karakter torde i närvarande ögonblick icke sakna allt intresse, och vi lemna här en sådan efter Amerikanska blad. Under Spanska herraväldet var Texas eller Tejas (läs: Teschas) en isolerad, af endast trenne militärposter, La Bahia, S:t Antonio de Bexar och Nacogdoche: besatt provins, i hvars grannskap Mexikanska nybyggen småningom bildade sig och med tiden växte till betydliga byar. Bexar räknade omkring 3000, Nacogdoches 300 och La Bahia 500 invånares Dessa byar hafva sedan dess icke vidare förstorats, och utgöra för närvarande hela den Spanskt-Mexikanska befolkningen. Det stora landet i all dess skönhet och fruktbarhet, förblef ännu endast ett tillhåll för vilda hästar, hjortar och bufflar, hvilka på dess yppiga ängar förökat sig ända till det otroliga. En man, som dref handel med Indianerna i det inre af landet, svarade en gång på frågan: hur många bufflar han sett tillsammans i en hjord, — en muillion. Hjortarna äro ännu talrikare, och de vilda hästarna genomstryka landet i stora flockar, i den äldsta urstammens hela majestät och styrka. Den växande populationen har icke förminskat deras antal, om den och satt en gräns för deras ströftåg. Texas var föga bekant för Förenta Staternas nationer. intill dess det beträddes af den tappra skara, som ilade Mexikanerna till hjelp vid eröfrandet af deras . oafhängighet. Dessa nordamerikaner blefvo då uppmärksamma på detta land, stort som Frankrike, genomskuret af talrika och stora strömmar, och till följd af klimatets och jordmånens mångfalldighet frambringande hela den Amerikanska kontinentens alla nederlags-artiklar, och det var de, som sedan bragte första kännedomen :hem med sig, och lemnaåde en så retande beskrifning på landets skönhet, fruktbarhet och helsosamma klimat, att flera, oaktedt det då gällande förbudet, snart funnos benägna att derstädes för framtiden slå ner sina bopålar. I spetsen för detta företag stod Moses Austin. . Sedan han af kommendanten i Bexar utverkat sig tillåtelse att föra kolonister till Texas, skyndade han tillbaka till Förenta Staterna, för att afhemta sina nybyggare, men blef under vägen sjuk och dog. Före sin död uppdrog han likväl åt sin son, Öfverste Stephan Austin, utförande af sitt tillämnade företag. Då denne anländt till Bexar, fann han kommendanten icke benägen att uppfylla mot sonen det löfte han gifvit fadren; men då under tiden revolutionen lyckats och en ny sakernas ordning inträdt, beslöt han att gå vidare till. Mexiko och der förnya sitt förslag att införa nybyggare. Resultatet häraf var uppsättandet af en allmän kolonisationslag, enligt hvilkex vissa landsträckor skulle anvisas särskilda — kontrahenter, som åtogo sig att befolka desamma. Denna lag lade grunden till ett system, som med änuu större liberalitet utfördes i staterna Coahvila och Texas; öfverste Austin anJade den första kolonien och grundade. de vidsträckta nybyggen, som för närvarande finnas i Texas. Andra följde snart hans exempel, och Zavala, Burnet och VeBlein erhöllo med lika god framgång betydliga landttilldelningar. De valde en trakt, som ligger vid Sabinefloden och omedelbart gränsar intill Förenta Staterna. Austins landstycke stöter sedan alldeles in till deras, och omfattar floderna Brassos och Colorado. Andra hafva fått sig platser anvisade i fruktbara, men något aflägsnare orter. Texas består öfverhufvud taget af idel grasöcknar, och är längs flodstränderna beväxt med skog. Detta är förnämligast fallet i nordvestlig rigtning och Trinityfloden, der prairierna äro af ofantligt omfång. I Zavalas, Burnets och Vehleins områden äro färre gräsöcknar och mera skog. Dessa naturlige ängar ega en utsträckning af från 100. ända till 1000 plogland och frambringa året om en yppig gräsväxt; hela landet ser ut som en präktig pak. Vid somliga floder, t. ex. Brassos, äro stora skogar. I höglandet träffar man deremot aldrig på några. Klimatet är der så mildt, att man icke behöfver sörja för boskapen under hela vintern; naturens rikliga förråd räcker alla årstider igenom för deras underhåll: De ädla frukterna, det Indianska kornet, trifvas hör förträffligt nästan utan all menniskoåtgärd. Landet alltifrån hafskusten till 70 mil inåt är fullkomlig slättmark, FU EA IC SSV 4511 emnkann a LE dar LT: 32