Aftonbladet – 1 mars 1836, sida 3

Wexjö d. 22 Februari. Sigfridsmesso-marknad, som räckte hela sistl. vecka (ty så väl marknadsafton, som dagen efter marknaden var full handel), var första dagen alldeles ovanligen talrikt besök och afsättningen rask, åtminstone af Landtmannaprodukter. Äfven andra dagen var temligen stark freqvens, ehuru det fortfarande tövädret bortskrämde de besökande och afskräckte andra från att infinna sig. Tredje dagen, då väderleken förändrat sig tillsåstark snöyra, att torgbodarne nästan hela dagen måste hållas tillstängda, äfvensom den sista, då Thermometern visade 11 gr. Rold, var ringa allmoge i staden; hvaremot så väl sistnämnde dag, som Lördagen, den egentl. herrskapshandeln egde rum. Uti det vanliga skriket, att marknaden med hvarje år försämrar sig, anse Vi oss ej ha skäl att, instämma. Att den iår åter ej var så freqventerad, som man af det ypperliga slädföret straxt före marknaden haft skal att vänta, bör, såsom : vi förmena, till större delen tillskrifvas den ostadiga väderleken, hvilken, 1 anseende till sina otaliga språng denna vinter från skarp köld till blidväderoch tillbaka 1gen, tyckes hatva insupit en god dosis af nutidens muvemang. — Lilla hund, Farao consorter, somi de sista tiderna hvarken hemligen eller uppenbarligen vågat infinna sig vid den utaf dem tillförene så beryktade marknaden, hafva denna gång blifvit remplacerade af Blaren, hvilken å flera ställen skall hafva framvisat sitt grinande ansigte. Vederbörande lära ock funnit sig befogade att en vacker. natt köra ut honom, åtminstone, fråm ett af sina många herbergen. — Såsom ett appendix till killespelet kunna vi ock omnämna en åtminstone härstädes ovanlig händelse. Efter en åt detta spel uppoffrad natt skulle en marknadssökandey f. d. kellektören C. J. Unander från Stockholm; kl. emellan 4—5 på morgonen sistl. Lördag hemvandra till sit logis. Antingen han nu efter nattens qvalm ville taga sig litet motion i den friska morgonluften, eller såsom de la Fontaine, tyckte om den längsta vägen — nog af, för att komma från torget till sitt logis hos Enkefru Dahlberg lärer han tagit vagen åt kyrkogården och östra grannhället, men blir midt emot östragårds nedra trädgårdsport öfverfallen och med ett vedträd så illa sårad uti hufvud, armar och händer, att han, ehuru egande hog styrka att släpa sig hem, likväl vid tillkalladt läkarebiträde befanns sväfva i fara för lifvet. Nu mera är all fara förbi. Våldsverkaren, som ännu ej kunnat upptäckas, måtte ej öfverfallit honom i afsigt att råna, emedan den temligen fulla kassan var alldeles orörd. — Sistl. marknadsafton hade några bönder skaffat sig biljetter till spektaklet, och kommo dit före representationens början, under det orchestern spelade. Dessa som trodde, att orchesterns spel utgjorde hufvudsaken vid representationen, stodo också helt andäktigt och hörde på. Då ru ridåen sent omsider gick opp och aktionen började, begapade de väl en stund figuranterne på scenen; men som de förmodligen både tänkte och tyckte, att desse talade om saker, som icke angingo dem, så sade den ena bonden till de andra: nej nu tror jag ratt att vi gå ut så länge, medan de få pratas vid derinne, hvarpå hela kotteriet bröt opp. (Telegr. i FVexiö.)