de affärda dens, och hemställa till Tinget, att de icke borde bifallas. Hr Foss yttrade, att afsigten med kommitcerna var, att de skulle gifva vägledning för beslutet; men ville mån skicka dessa frågor tll Konstitutions-kommitcen, så kunde det svårligen ske; för att erhålla en sådan, emedan de genom flera kommitte-uilåtanden allt sedan 1324 och genom en foljd af afhandlingar äro så skärskådade, att ämnet kunde anses altömdt, och något nytt derom knappt låter säga sig. Att afsigten med en saks remitterande till en kommit skulle vara en höflighetsbetygelse, kunde talaren icke inse. Det enda com, enligt hans tanka, kunde invändas mot sakens behandlande nu genast, vore sålunda, att man först borde ha öfvertygat sig om att de tryckta exemplaren af de Kongl. propositionerna voro aldeles öfverensstämmande med originalerna. Hr Hjelm fann, att likasom remissen till en kommite var ett besynnerligt slags höflighet, så var det äfven högst beklagligt, att någon representant kunde vara så obekant med saken, det han icke utan betänketid visste, huru ban deröfver borde afgifva sin röst. Om de tryckta exemplarens öfverensstämmelse med originalerna kande man genast öfvertyga sig. Hr Grendahl frångick sitt förslag, så framt det icke understöddes af någon annan. Hr Christensen ville icke understödja det. Hr Neergaard yttrade, att den enklaste procedur, som med enahanda säkerhet förer till samma mål, alltid vore den bästa. Hvad vill man att kommitcen skall göra? Skall den afgifva betänkande om en sak, hvaröfver en hvar förut afgjort sin mening, och med säkerhet vet, hvad öde den skall möta i thinget? Således ett betänkande om hvad man redan nogsamt betänkt! — Man har anfört grannlagenhet som skäl för sakens remitterande till en kommite; men äfven grannlagenhetens fordripgar böra hafva sina gränsor, och åtminstone icke hindra sakens lämpligaste afgörande. Om för öfrigt delikatessen måste så noga iakttagas, så syntes det talaren, att man äfven så val kunde säga, det delikatessen fordrade, att man straxt afgjorde saken, utan att skicka den till en kommitd, genom hvars utlåtande derom Regeringen kunde blotwtställas för mindre smickran-: de omdömen. Hr Lippe anmärkte, att det icke alltid var nog, att representanten kände sig öfvertygad om hvad han ville, han kunde äfven önska att för sig sjelf genomgå de särskalda åsigterna af saken, för att möjligtvis dervid upptäcka en ny sida af densamma. Hr Falsen yttrade, att Regeringens rätt att föreslå en förändring i grundlagen, funnes nedlagd i densamma. Begagnandet af denna rätt kunde icke bli ett föremål för tadel, utan borde mötas ed liberalitet. Något egentligt utbyte af en ny åsigt af saken väntade han icke, men i dess afgörande genast. kunde han icke instämma, och det så mycket mindre, som den icke fanns på föredragningslistan. Herr Hjelm bar för djup aktning för Norrska Regeringen, att vilja supponera, det hon kunde finna en kompliment i några dagars uppskof, och upplyste derjemte, att intet hinder fanns i formerpa för sakens afgörande genast. Herr Falsen: att man skulle tänka på en kompliment hade aldrig fallit honom in; den . största kompliment gjorde Thinget sig sjelf med att använda den nödiga tiden, till att klokt ofverväga de beslut, det ärnade taga. Herr Broch instämde med Falsen, och föreslog sakens remitterande till konstitutions kommiteen. Herr Neergaard var äfven till det mesta ense med den nästföregående talaren men alls icke med den sista och föreslog således att, så vidt frågen uppsköts, skulle det ske med det uttryckliga vilkor, att den i en senare session skulle afhandlas, utan att skickas till någon kommitee. i Denna sista mening blef afven thingets beslut. —— sas FÖRFÄRLIG VERKAN AF EN SNÖLAVIN I