så hoppas jag likväl ursägt, när jag en annan gång förmenar, att nationen har en billigare fordran på Storthinget, att dess tid icke upptages med onyttiga vidlyftigheter, såvidt dylika i en sådan församling kunna förekommas. En sådan vidlyfughet skulle det onekligen vara, att remittera den Kongl. propositionen om ett absolut veto i lagstiftningen till en kommittd, och således underkasta den en serskild,; öfverlöggning inom komittcen jerate författandet af en motiverad inledning, dennas uppläsning i Storthinget, enkel eller förnyad tryckning, debaiier derom och omsider ett beslut; ty a) det absoluta veto 1 lagstiftningen skulle tydligen vara en förändring i grundlagens och statsförfattmingens hufvudprinciper, och bvari Storihinget efter grundlagens 112 S. ej eger behörighet att inlåta sig; 6) man har redan på de föregående Storthingen författat så många och utförliga kommitte-utlåtande om samma ämne, att ett nytt sådant ej kunde bli annat än anting n ett upprepande, eller ett utdrag derur, och hvilka Storthingets medlemmar kunde uppleta lika så goda, till och med bättre, i de tryckta Storihings-förhandlingarne, hvaremot kommiteernas tid kunde nyttigare ahvändas ull beredande af andra ärender; c) Saken HKar under en följd af år blifvit så offentligt afhandlad, och har 1 alla sina delar och synpunkter blifvit så bekant för hvar och en statsmedlem, som på minsta sätt bekymrar sig om allmänna ärender, att hvarje Storthingsledamot ovillkorligen måste förutsättas hafva hit medfort sin tanka derom. Ett nytt utlåtande, om också något nytt kunde uppletas, att deri införas, skulle således ej hafva någon verkan till sakens bättre utveckling, eller på dess resultater. Skall hvarje Storthing sysselsätta siz med samma ämne, så synes det ålmninstone vara en pligt för detsamma att, med erkännande af Hans Moj:ts ädla afsigter, afgöra dem på det kortaste sättet. I anledning häraf föreslår jag 1:o att Kongl. propositionen om förändring i grundlagens 17:de, 78, 79, 80 och 81 46.6., genast företages till afgörande i Storthinget. 2:0 att samma beslut om denna proposition, som på förra Storthinget enhälligt fattades, tages sålunda : bemälte kongl. proposition bifalles icke. Hvad ofvan är anfördt om den kongl. propositionen angående det absoluta veto i lagstiftningen, gäller, — när man kanhända undantar det under litt, A yttrade — äfven om den kongl. propositionen angående Naturalisationen , hvarföre jemväl i sådant hänseende föreslås 1:o att den Kongl. propositionen om förändring af grundlagens 82 och 92 . företages genast till afgörande i Storthinget; 2:o att samma beslut om denna proposition, som på förra storthinget fattades dels enhälligt, dels genom rösternas pluralitet, nu vidtages sålunda: bemälte Kongl. proposition bifalles icke. Hr sSelboe föreslog, att saken skulle företagas 1:en senare session, och Hr Grengahl att den skulle remitteras till Konstitutions-kommiteen. Hr Hjelm önskade höra skälet till dessa förslag. Hr Neergaard yttrade: Afsigten med thingets fördelning: i kommiteer, är naturligtvis den, att vigtiga saker i dem kunde förberedas, innan, de företagas till slutligt afgörande i tinget, och såvida kan deras hytta i allmänhet icke vara tvifvel underkastadt, Men hvarje regel har åtminstone sina enkla undaatag. Talaren trodde sålunda enligt med regeln, att äfven de förslag, om hvilka man borde förmoda att de icke egnade sig till någon vidare behandling, likväl kunde remitteras till kommitgerna, i hvilkas makt det emedlertid står, att satta dem i hvad klass de finna lämpligast. De förslag som sättas i 2:dra klassen, äro .så godt som lagda ad acta. Ar frågan -deremot om sådana förslag, om . hvilka man är fullkomligt öfvertygad, att Thinget under intet vilkor kan eller vill bifalla dem, och som dessutom -— hvilket är händelsen med de närvarande Kongl. propositionerna: — hafva det särskildta, att e, en gång komna till en kommitte, icke kunna vid klassifikationen, direkte läggas ad acta, utan mnödvändigt måste bli föremål för ett utlåtande och en diskussion 1 Thinget, så bör deras remitterande till en kommittE icke allenast anses aldeles onödigt, utan äfven i högsta grad afsigtslöst. Då talaren fann att allt det anförda kunde lämpas på de Kongl. propositienerna om förändring i grundlagen och serdeles på den, som rörde det absoluta veto, så. ansåg han det rigtigast, att de, utan att skickas till någon kommitt, genast företogos till afgoörande, eller om man ändtligen så vill, bordlades till genomläsning, och företogos i en senare session. Slutligen anmärkte han, att en följd af Storthingets konsututions-kommittger, som bestått af så många insigtsfulla män, hafva så fullständigt behandlat dessa konstitutionsförslag, och att både Storthingets och mnatio-, nens mening har så tydligt uttala sig derom, att intet twvifvel längre lärer ega rum om en sak, hvaröfver endast funnes en tanka, om än åsigterne öfver andra ämnen varit vida skiljaktiga. — Hr Christiensen trodde icke, att deti Thingssalen, ja, i hela Norges land, fanns en enda, som skulle rösta