tal, som tycktes göra ett lifligt intryck på åhörarne. De.ta var likväl i annu högre grad fallet med H:r Maries, Pepins Advokats, hvilken fick ordet efter Dupont. H.n uigick från ungefär samma synpunkt, som den sistnämnde, med den skillnad, att han framställde sin klients inskränkta själsförmogenheter och utomordentliga räddsla, hvilka i så hög grad kontrasterade mot Fieschis slughet och oförskräcktihet, såsom bevis, att han ej passade till deltagare i en sådan sammangaddning. Hans tal var icke så långt som Duponts, men lugnare, mera koncentreradt och värdigare till stilen. Efter dess slut omgafs han af alla sina medbröder, som lyckönskade honom till detta nya prof på hans talang. — Boireau:s och Beschers försvarare, uppträdde derefier ; men deras tal voro af mindre betydenhet. Paris den 6 Februari 1836. Sedan 1830 har det ej funnits ett ögonblick, då allt så förenat sig för att sätta Paris i rörelse som nu. Först karnevalen med sina baler, sedan Pairskammaren, Deputerade-kammaren, Doktrinärernmas afdankande, val af nya ministrar. Kammarens upplösning i Spanien, Konungens throntal i England — i sanning, man vet knappt hvar man skall börja eller sluta; och våra tidningar, som likvist äro temmeligen stora, hafva ej rum för sina kommentarier. Doktrinärernes öde synes vara afgjordt. Medvetandet af deras svaghet uppenbarade sig under alla förhandlingarna angående räntefrågan. Blott i första ögonblicket uppträdde ännu Hr Broglte med beslutsamhet; men snart visade sig, att han gått för långt, och med hvarje dag blef ministerens språk mera nedstämdt. Sjelfva kände de, att majoriteten ej mera var dem -blindt tillgifven, men de voro ej kloka nog, att dölja deana känsla. — Minoriteten upptäckte detta, och sporrades följaktligen upp till sitt förehafvande; den gamla majoriteten anade det, och började vackla. Alla politiska partier äro bloit så länge starka, som de sjelfva tro sig vara det, och så snart . Doktrinärerne förlorat denna tro på sin oöfvervinnelighet, var deras fall oundvikligt. Utomdess är doktrinärernas roll öfverhufvud utspeldt. De hafva aldrig haft ett fast system för siatsförvaltningen, hvilket sträckt sig utom denna enda sats: Motstånd mot julirevolutionens följder. Men detta motstånd är numera icke längre nödvändigt, då revolutionen till en början är besegrad. Hvarken i satens fixanciella förhållanden, eller rörande kommunal-angelägenheterna, handeln, monopolierna, skatterna eller tullen hade dcoktrinärerna ett system, som stod i ringaste samklang med de framsteg, våra grannar öfverallt göra, och så ofta den ena elle: andra af dessa frågor uti kammaren bragtes å bane, antingen af doktrinärerne eller andra, måste deras afgörande uppskjutas, emedan man ej visste huru man skulle bete sig, emedan la poltique de ta resistance med skyggt öga vid hvarje framsteg trodde .sig se revolutionens spöke. Detta är allmänna öfvertygelsen i hela Frankrike, om också blott dunkelt uttalad, och så snart man kände möjligheten, att doktrinärerne kunde besegras, vore de i och med detsamma också redan besegrade. :Doktrinärerne äro impopulära i ordets strängaste bemårkelse, icke såsom en ministere, hvilken 1 medvetande af sin kraft vill, emot herrskande fördomar, genomdrifva det goda äfven om den löper fara att misshaga; ulan såsom högmodiga skolmästare, hvilke af nyck vilja genomdrifva den ena eller andra methoden. Aro de en gång väl fallna, så skall det snart visa sig, att, då de medel icke mera stå dem till buds, hvilka i Frankrike så eftertryckligt kunna sättas i rörelse för hvarje herskande parti, doktrinärerne dem förutan äfven äro utan alltmoraliskt inflytande på folket och dess representanter. — Tiers parti har sedan länge ett programm ; in petto, och vill blott under vilkor emottaga portföljerne. . Men då desse herrar tala om ett programm, får man ej dervid föreställa sig !ett bestämdt, fast system, utan på sin höjd en eller annan begärd koncession för ögonblicket af Konungen. Gerard och Dupin betecknas af många såsom blifvande konselj-presidenter. — Talleyrand är Konungens ständige rådgifvare,, och valet af de nya mimstrarne torde väl utfalla som han vill. — Thiers skall vara tröstlös öfver, att han gifvit efter för sina kollegers önskningar, då de, såsom ett bevis af hans tillgifvenhet, fordrade att hav skulle taga dem i försvar, hvarigenom han uppoffrat en ställning, som försäkrade honom om en portfölj i hvilken ny minister-kombination som helst. tre OR ———— .x.!2 ON —— LL