rium vill uteslutande råda. om sina arbetare, som gör att de äro — hvilket till och med erfarenheien någon gång bestyrkt — tämligen samtagna. Man skall kanske förebrå oss en nog skarp ton emot Konöistorrum; och det gör oss ondt, om saken föranledt dertill, i synneshet då vi i allmänhet trott oss mårka, att Stera Konsistorium innesluter inom sig män, om hvilka man haft anledning att göra sig det begrepp, att de förmå uppskatta vigten af folkundervisning, ja erkänna, att den är åtminstone lika helig som presternas befordran. För vår deltro vi, att, om ock kyrkans rättigheter äro heliga, så äro dock det upväxande slägtets anspråk på bildning heligare. Ifrån högsta ort kunde intet annat än bifall till Konsistorii framställningar väntas, så länge Hr von Hartmansdorff är rådgifvare i eklesiastik-äremder. Afslaget (gitvet den 28 Nov. 1835) på Hr Waksons ansökan grundas på följande räsonnement : Alldenstund Kongl Maj:t, med afseende på prestes ..ets anförande mot de öfriga riksståndens den 3 . i 1829 gjorde underdåniga anhållan, att den prestman, som kallades till lärare vid en lankasterskola, hvarest minst 75 barn undervisades, måtte fertfarande få åtnjuta sin förut innehafvande tjensteårsberäkning, genom nådigt cirkulär af den 13 Februari 1830, förklarat sig icke finna skäl dertill samtycka; så och enär Skara stift redan erhållit, genom barnskolan i Skara stad, tillfälle att bereda sig en normal-vexelundervisningsanstalt, har Kongl. Maj:t ännu mindre kunnat bevilja närvarande, af enskilda personer framställda ansökning. Det första, man anmärker, är, att Konsistorium fått sin mening gällande. dock icke på sina egna skäl. Det ser, ut, som om Konsistorium antingen icke afvetat cirkuläret af d. 13 Feb. 1830, eller ock trott (hvad vi äfven misstänka), att det icke är tillämpligt till förevarande fall. De tre stånden önskade ett allmänt stadgande, att hvarje prest, som undervisade i vexelundervisningsskola med 75 elever, skulle åtnjuta tjensteårsberäknivg. Detta. kunde i så måtto hafva varit betänkligt, som en sådan skola skulle kunnat inrättas på obestämda utsigter, utan att vara fixerad vid något ställe och utan bestämd fond, som försäkrade dess tillvaro för längre tid, än händelserna medgåfve. Oss förefaller det, som det allmänna stadgandet blifvit afslaget just derfore, att Kongl. Maj:t ville förbehålla sig att vid hvarje förekommande enskildt fall pröfva, huruvida omständigheterna voro gynnande, om t. ex. skolans ändamålsenlighet och fortfarande bestånd eller lärarens anständiga utkomst vore tryggade, om skolans styrelse företedde någon garanti, 0. s. V. Fanns säkerhet för allt dylikt, då torde de betänkligheter varit häfna, som verkligen funnos emot ett allmänt stadgande, som kunnat skaffa förmåner åt den efemere läraren vid en efemer inrättning, med en likaledes efemer — elevepersonal. Vitro sålunda icke, att Kongl. Maj:t varit af bemälde cirkulärer hindrad att bevilja Hr Waksons ansökan, som gick ut på att försäkra ett helt pastorat om en väl Joterad och väl inrättad folkskola för xommande tider. Hvad angår det skälet, att Skara stad redan fått en Normal-vexelundervisningsanstalt, så förstå vi icke på ringaste vis, hvad verkan det kan hafva på förevarande fråga. Det skulle på sin höjd bevisa, att Hr Waksons skola, likasom hvarje annan, har tillfälle att få sig lärare. Skolor skulle icke inrättas, emedan man har tillfälle att få lärare?! Derföre att på ett ställe i landet finnes en god plantskola, behöfva inga träd utplanteras?! Eller skulle meningen vara, att prester ej böra tagas, eftersom andra kunna fås? Denna mening är åtminstone icke uttryckt och skulle innebära en inkonseqvens, så länge vi hafva en mängd dylika skolor, åt kvilkas lärare prestlig sjensteårsberäkning är beviljad. An en gång: vi äro alldeles förvånade och begripa icke, huru ett dylikt skäl kunnat komma: i dagsljuset. På så goda grunder har man nu afvisat en välvillig medborgares ädelmodiga anbud att uppfylia ett högst vigtigt behof. Följden blifver, att Hr W. tager tillbaka sin disposition, och att andra, som kunde vara hugade att göra dylika, afskräckas och bringas till likgiltighet för den stora angelägenheten. Engelska blad innehålla icke sällan — detaljer om det 2 2 DAR a