NA nara 2 ee NR SE SRA SATSA SMET Ae. do undervisningsverket kunna beredas genom användande af några sådana ecklesiastika tillgångar, genom hvilkas anlitande ingen förnärmades, såsomfett nådår vid hvarje pastorsledighet o. s. v. Beklagligtvis ansåg Preste Ståndets pluralitet saken icke så, och man fick, med anledning af ett förord för mouonren till undervisningens bä sta, till och med läsa, i en mycket famös och mycket god tidning, en artikel, hvari en prelat beklagade sig, ant man snart torde vilja viäka Pre terna ur predikstolen.? En del af Ståndet beklagade sig ock öfver allmogens ogivhet mot miättningen af skolor. Af denna: sista klagan hade man bordt kunna sluta, att Högv. Preste Siåndet skulle med glädje omfatta och befordra hvarje tillfälle, som af någon lycklig händelse eller enom enskild mans välgörenhet (således utan ingrep Kyrkans heliga egendom) bereddes, att få fond til folkskolor; man hade haft skäl förmoda, att kyrkan skulle gå en dylik välgörenhet till mötes med någon uppoffring å sin sida, för att befordra det goda ändamålet, åtminstone om denna oppoffring varit indirekt och icke kostat kyrkan någon ipenningar beräknehg utgift. Så synes imedlertid icke vara förhållandet. En händelse har inträffat, som redan af en annan tidning är releverad och hvarom vi äfven anse oss böra anställa några betraktelser. En akiningsvärd medborgare ville inrätta en folkskola i sin födelsebygd, sedan han, under, ett längr vistande i främmande land, samlat förmögenhet och vu, återkommen till fäderneslandet, för att här sluta sina dagar, önskat kunna använda en del af sitt jordiska goda till den ädlaste och nytligaste välgörenbetsanstalt, som finnes, eller det uppväxande slägtets uppfostran. Det var Possesionaten Hr Wakson, som till underhåll för en folkskola för Horns församling i Skara stift, der han var född, anslog frälsehemmanet Axtorp med alla byggnader och lägenheter, utom tvänne rum och ett kontor, hvilka Hr W. fö behållit sig sjelf i skolhuset under sin lifstid. Enligt stiftelsebrefvet skulle — närmaste tillsynen öfver skolans ekonomiska angelägenheter och hemmanets skötsel, äfvensom öfver undervisningens ändamålsenliga fortgång, anförtros åt en Direktion, bestående af Kyrkoherden, samt Horns, Frödsveds och Säters socknars kyrkovärdar, samt en af församlingarna vald ledamot från hvadera af dessa :socknar. Denna direktion skulle hvarje år till Stftets Biskop och Konsistorium aflemna berättelse om undervisningens gång i skolan. Läraren borde vara Prestman; och i händelse Konungen skulle i Nåder bifalla, att han för tjenstgöringen i skolan finge åtnjuta enkel tjenstårsberäkning i ecklesiastik. befordringsväg, skulle med tillsättningen så tillgå, att efter anslag och ansökning hos konsistorium, samt pröfning derstädes af den sökandes kompetens, Wakson under sin lifstid, och derefter framgent direktionen skulle utnämna Läraren, Kompetent vore hvarje prestman, som hade insigt i vexelundervisningen och af Biskop och Konsistorrum vore känd för Gudsfruktan och goda seder. — Som hemmanets afkastning är tillräcklig för att bereda en Lärare fullkomlig bergning, så skulle han enl. stiftelsebrefvet icke få ätaga sig sådana presterliga förrättningar, eller andra göromål, som föranledde hans frånvaro ifrån skolan under den för undervisningen bestämda tid, likväl med rättighet att vid anmodan förrätta den vanliga gudstjensten i Horns eller någon af angränsande kyrkor. Stiftelsebrefvet innehåller vidare föreskrifter i afseende på undervisningsämnen, läromethoden, som skulle vara vexelundervisning, skolårets längd, samt åtskilliga kontroller, syftande att bevara skolan ifrån förfall, och slutar dermed, att om den underd. ansökningen om tjenstårsberäkning för Läraren skulle bifallas, komme lägenheten genast att af Hr Wakson upplåtas, men i motsatt händelse skulle stiftelsen helt och hållet förfalla. Då denna underd. ansökning till Kongl. Maj:tingafs, understöddes den på det högsta i en serskild: skrift af forsamlingens kyrkoråd och fleste fastighetsegare, som vitsordade det stora behofvet deraf, i anseende till den vanvård och brist på anstalt för barnaundervisningen, som då förefans, samt ådagalade svårigheten att fästa en skickhg lärare vid skolan, såvida han icke för framtiden försäkrades om befordringsrätt inom det andliga Ståndet. (Dessutom hade Hr Wakson i sin stiftelse gjort bifallet till ansökningen tillett hufvudvilkor för dispositionen.) Skara Konsistoriun, till hvars underd. utlåtande ansökningen utställdes, fann sig dock föranlåtet att afstyrka bifall. Konsistorium här, sager det, alltid afstyrkt dylika , ansökningar, emedan presterlig meritberäkning för lärare vid de lägre folkskolorna skulle högst menligt inverka på det vid församlingarna tjenstgörande presterskapets befordran — och presterskapets befordran är naturligtvis för Kyrkan af vida högre vigt än folkundervisningen.!— Kons. erkänner fullkomligt Hr W:s ädelmod och nitälskan för den högst vigtiga barn. undervisningen ; men han har, i Konsistorii ögon, Ås a larna ÅSälILA. 3 Ffillgndasosaandet af hanc