JV a 4 å Kör frfamend lj l I I I I dat; att han under invasionen räddat en qvinna, som en främmande soldat velat misshandla, derigenom, att han nedgjort soldaten; att han under oroligheterna i Paris, år 1832, frälsat en sårad underofficers lif o. s. v. Flere andra, som ätit middag tillsamman med Morey den 28 Juli, berättade, att han dervid icke röjt någon sinnesoro, men väl, liksom hvar och en annan, förklarat sin; ovilja och afsky öfver den ohyggliga gerningen. Afven i detta förhör saknades icke en och. annan anledning till munterhet En sådan gafen mobelhandlare Lopinet, som sålt några möbler åt Fieschi, och tillfrågades hvilken som betalt honom, F. ellen fru Petit? Lepinet, Sådant bryr jag mig icke om. Presidenten. Hvem var det, som lade penmningarna i Er hand? . Lopinet Ah, t. ex. hvad rör det Er? Penningarne äro hvarken manankön eller qvinnkön. Flera röster. Ah! Ah! Lopinet Det är intet Ah! Ah! det. Jag kommer rintet ihog det. Hr. Dupont. Vet då vittnet icke att Morey har räddat en soldats lif? ; : Lopinet Det är en vacker gerning, och det är jag, som, gjort den. (skratt); .Jag och Morey, det förstås. Det var Morey; som .skötte honom och hans hustru, hvilken var sårad i ögat. . Vittnet bugade sig härvid för alla menniskor och lemnaåde salen, under det ett löje skallade rundt omkring honom, men hvartill han ensam icke tycktes ana orsaken. ? En pendant till detta vittne, var Mamsell Beauvilliers, sbrodös? Hon vår Ifen och halt, ungefär 3 fot 6 tum hög, men liflig och talsam. :Hon hade knapt kommit till skranket förr än hon lyfte upp handen så högt hon förmådde, och ropade med den yttersta lättrörlighet i tungan: jag svår att säga sanningenhela . sanningen, ingenting annat än sanningen:och rena sanningen. Jag har sett -Mamsell Nina — ———Presidenten. Känner ni dessaanklagade? mWitltnet. Jag lyfter npp handen; jag svär. Presidenten. Ni har redan aflagt eden. Berätta hvad ni vet. : mMWittnet. När mamsell Nina gick ut att se mönstringen, sade:hon: det kommer kanske att ske någonting. Jag lyfter upp handen. När hon kom igen, sade hon: Det har handt någonting. Ack min Gud! min Gud! hvad jag är ledsen! Jag frågade henne hvad som vår å färde, och hon svarade: ack! hvad jag är ledsem. Hon hade kunnat flyta bort; jag kunde knapt få upp bauden på hennes hegligg. Hon sade beständigt: Ack! ack! min gud! min gud! hvad jag är ledsen! jag sökte att ! få veta något mer; men hon kunde icke säga mig något. Hon klädde om sig och försvann. (skratt) I sessionen den 9 hördes bland andra, Fru Petit, för närvarande pensions förestånderska, med hvilken Fieschi en längre tid lefvat tillsammans, och som då ansågs för hans hustru. Hon vidrörde några forbållanden rörande Fieschis fordna: lefnad, men hvilka ingenting upplyste i det närvarande målet. Hon försäkrade bland annat att Fieschi sjelf behöll ock använde alla de penningar han förtjente, hvaremot denne påstod, att fru Petit undfått af honom sllt hvad hon egde. Han tycktes för öfrigt icke se henne gerna, utan vände sig : ifrån henne. Efter förhorets slut ville Hr Dupont, Moreys försvarare, hafva upplysning om några tvetydigheter i Fieschis annotationsbok,-hvarest de summor, han skulle erhållit af Morey, VOoro olika upptecknade. Detta föranledde en tvist emellan de båda anklagades advokater, och ådrog Hr Dupont en tillrättavisning af Presidenten. I denra dags session aflades af åtskilliga personer ganska fördelaktiga intyg äfven om de andra tre anklagades frejd. Pepin, Boireau och Bescher försäkrades vara ganska val kända och aktningsvärda personer. Blott en qvinna berättade att hon icke kunnat tåla Fieschi, och tillspord om skälet dertill, svarade hon, att det var för det han slog sin hustru. Fru Petit yttrade likval i sit vittnesmål vid ett tillfälle, att ?F. icke hade någon annan chef, än sin hustru, hvaraf icke synes som om F. innehaft husbondeväldet. Amerika. Kriget med Texas forigår, men långsamt och med tuppfjät, såsom historien visar våra europeiska krig iör 3 å 400 år sedan. Bragderne utföras med några hun— drade, högst tusen man, och hinna mycket väl besjungas (i tidningarna), innan nya aflösa dem. Hvad New Orleans-bladen ännu hafva till ämne för sina epopder, är fästningen St. Antonios intagande, som skedde d. :0 December. Redan d. Site hade 300 man af de s. — TT a pp Ta IV AA PJ 2