— nare torsvarare, fir Vupont, anmarKktic, att al denna omståndighet icke borde dragas någon slutsats till mehn för den anklagade, emedan allt krut var lika. Härom uppstod en lång diskussion, hvari Fieschi äfven deltog, och derunder han bland annat sade: låtom oss antaga, att der, hvarest Hr Presidenten sitter, ligger en anka i dammen. Härvid utbröt ett allmänt skratt, mot hvilket äfven Presidentens värdighet icke kunde hålla stånd, utan han sjelf måste deltaga deri. Fieschi återtog nu: jag beklagar, att jag ej nämnt något annat slags villebråd, men hvilken ursäkt endast förökade skrattet. Denna diskussion ledde för öfrigt icke till någon följd. Poliskommisarien Hr Dyonnet infördes och berättade, att, aftonen före mordgerningen hade BSuireau, fadren, lampfabrikant, och densamme, som Boireau förtrott åt hans son, det han borde varnas, infunnit sig hos Dyonnet och uptäckt hvad hån visste, eller att en anläggning vore å bane möt Konungen, men dervid talat om kruttunnor, laggda under jorden, för att spränga någon viss punkt i luften, om en för detti galörslaf, som skulle stå i spetsen för sammångaddningen m. m. hvarvid han sjelf likväl varit 1 en sådan sinnesoro, att han knappt förmådde göra sin angifvelse: Herr Dyonnet anmälte nu saken för Polisprefekten, hvilken fann angifvelsen både obestämd och otillförlitlig , men emellertid icke försummade att låta fördabbla bevakningen på Boulevard du temple: Men un der det mån bevakade de nedra våningarne, undgingo de öfre all uppmärksamhet, och Hr Dyonnet erinrar ganska rigtigt att, när händelserna skola gå i fullbordan, äro alla menskliga försigtighetsmått öfverflödiga, äfvensom han beklagar sig öfver de förebråelser man sedermera gjort både polisen, dess prefekt och honoia sjelf för bristande uppmärksamhet och omtanka, men hvilka han finner ganska orättvisa. Sedan den äldre Suireau blifvit afhörd, uppmanades : Boireau flera gånger af Presidenten att säga sanningen hel och fullständig, rörande det förtroende; Pepin gifvit honom om sammangaddningen och om afsigten med den föreslagna ridten.. . Man kunde likväl icke få veta något mer af honom, än att Pepin bedt honom stanna framför Jardin Turc, men att han icke sigit till häst. Ett annat wvittne, en . bleckslagare vid namn Joulain, anförde, att då han vid mönstringen den. 28 Juli sagt åt Boireau, att de skulle stanna, för att se konungen. med sin svit passera, hade Boireau svarat, att han icke brydde sig derom, emedan det var ett svin, hvartill Joulain anmärkt, att hvar och en hade sina ideer. Detta bestreds likväl af Boireau, hvilken man icke kunde aflocka någon ytterligare bekännelse, ehuru Presidenten forestälde honom, det hans eget intresse vore; att aflagga en sådan. Fieschi påminte härom hvad han. redan förut sagt, att Boireau vore ett barn, som man icke borde bry sig om. I sessionen den 8 syntes Pepin illamående, dels kan-— hända af trötthet, dels af fruktan. Morey syntes lika lidande som förut; Boireau var blek, men lugn, och Bescher tycktes med nyfikenhet och intresse följa utvecklingen af en sak, som för öfrigt icke angick honom. Fieschi var glad, till och med jollrande som vanligt. Han syntes framför allt angelägen, att få någon att tala vid, och vände sig företrädesvis till Nina Lassave, som man hade haft den artigheten att. gifva en plats på bänken bakom honom. Han talade flera gånger med henne, och visade henne äfven en hiljet, som han lemnade åt en vaktmästare att bära bort. I derna session afhördes flera: vittnen, men hvilka i hufvudsaken ingenting upplyste. Morey hade besökt Cavaignac och Guinard i deras fängelse, och sedermera sett den förre, hvilken, för att dömma af hans utsago, måste ha befunnit sig i Paris ännu efter mordgerningen. Detta förhållande blef likväl icke utredt, men gaf anledning till förekallande af föreståndaren för S. Pelagie, som meddelade några detaljer rörande fäångelseru.nmen. Flera personer, som afhördes, gåfvo ganska förd laktiga intyg om Fieschis fordna förhållande. Bland dessa var deputeranden Hr Baude, hvilken sade sig hafva känt Fieschi såsom en man. af sällsynt oförskräckhet, och som skulle kunnat göra landet vigtiga tjenster, hvilken han således beklagade häåfva fallit i dåliga händer. Hr Cauns, föreståndare för en del af de, offentliga arbetena i Paris, yttrade sig i samma anda, och sade sig stå enskildt i mycken : förbindelse hos Fieschi för den öma vård denne egnat honom under hans sjukdom. Läkaren Bonet, som skött Fieschi i Conciergeriet efter mordgerningen, förklarade, att han med mycket mod genomgått operationen, och intet ögonblick förlörat sina sinnens bruk. Afven för Morey afgåfves gynnande: vitnesbörd, blånd annat af en Hr Pruneau, f. d. officer, som bar hederslegionen. oeh Ludvigskorset, samt hade hufvudskålen .betäckt med en silfverplåt, till följe af ett sår, hvilket han erhållit i slaget vid Wagram. Denne förklarade: stt Mare dök hota Sk Än ARA