Aftonbladet – 24 februari 1836, sida 3

. (Insändt.) Om matroserna på Spetsbergen I N:o 16 af Aftoabladet läses ur en Norrsk tidning en berättelse om matroser, som odfvervintrat på Spitsbergen, hvarvid följande tillägg torde vara på sin plats: Det var ej på Spitsbergen, utan på en af de så kallade Thousand Islands, som desse uppehöllo sitt lif — märkvärdigt nog, troligen just derigenom, att de blifvit lemnade utan proviant. Tvungne att sjelfve skaffa sig sin usla föda, var det sannolikt blott genom de dertill nödvändiga ansträngningarna, som de höllo sin farligaste fiende, skörbjuggen, ifrån sig. Lyckligtvis fångade de två hvita björnar, hvilkas hudar de anvånde till kläder. Icke samma öde delade deras olyckliga medbröder, på Spitsbergen och Beeren Island. Man hade nemligen utsändt från Hammerfest en expedition af 17 man till Spitsbergen, och ifrån Tremsö en annan af 7 man till Beeren Island; begge skulle öfvervintra för att tidigt om våren kuana begynna Walrosstångsten. — Rikligen försedde med proviant och kläder afgingo de i September 1834 till sina stationer. På hvarje fartyg var en Hovedsmand och en styrman; manskapet bestod af Norrmän och Finnar. Då i Juni följande året en ny expedition ankom för att afhämta dem och deras fångst, fann man blott — lik, men ingen lefvande, ingen som kunde säga deras qvarlemnade föräldrar och vänner hvad deras öde varit, som kunde förklara denna olyckliga utgång. Sannolikt hade de, väl försedde med allt, under ett overksamt lif njutit förmycket bränvin, och i följd deraf blifvit ett offer för skörbjuggen, som så lätt angriper menniskor på dessa orter, under den lårga vintern. Många lik fann man i rader begrafna under snön — ett bevis att de dödt, den ena efter den andra, och att de öfverlefvande så länge som möjligt uppfyllt den sista pligten mot sina bortgångna kamrater. 3 Må detta vara en varning att icke mer utsända oerfarna menniskör på så farliga expeditioner. Ofta händer det, att Finnar, som i Mars månad komma till Hammerfest för att söka arbete, blifva af köpmännen utsända till Spitsbergen på Walrossfångst, då de obekanta med lokalen, klimatet, och sättet att sköta sig i detta klimat, ofta tillsätta lifvet, hvilket icke skulle vara förhållandet, om mera noggranhet iakttogs, så väl i : valet af personer, som i sättet att lära dem vårda sig. Vetenskapliga ech blandade nyheter. Uti Berlin utgifves för närvarande en Generalkarta öfver Kolerans geografiska gång och härjningar, ifrån början af året 1816 till början af 1836. På denna karta användes den nyuppfunna methoden att till minskan