Aftonbladet – 18 februari 1836, sida 2

transumt bifogad.) i Sedan åtskillige yttrat, att Tit. von Zweibergks anförande rörande stämmoböter och kontrollen vid uppbörden, väl förtjente öfvervägas, framställde Pastor frågan, huruvida och i hvad mon församlingen är hugad ingå förening om en gemensam ansvarighet för kronoutskyldernas årliga betalning inom den tid, och med de vilkor, som uppläste Kongl. brefvet förutsätter? Utaf de korta yttranden, hvilka såsom svar afgåfvos, var hufvudsakliga innehållet, att församlingen, som, genom flera års bitter erfarenhet, blifvit öfvertygad om de för mångas bestånd bedröfliga följderna af bristande tillgångar till sina krono-utskylders och Spaunemålsundsättnings -skulders inbetalande, och uti det nu föreslagna möjliga antagandet at gemensam ansvarighet för krono-utskyiderna, för sin del vill se endast en ny källa till olyckor, uppsprungen af omoget bifall till ett äfventyrligt företag, hvars djup den icke vet, hvars utgång den icke kan känna, och hvilket, vid första enkla betraktande, måste synas draga förderf öfver närvarande och möjligt obestånd öfver kommande slägten, ansåg sig icke kunna, icke böra ingå någon slags gemensam ansvarighet för krono-utskyldernas inbetalande. Ett skriftligt anförande till Sockenstämman, af motsatt syftning, inlemnades väl af Inhysesmannen Peter Petersson vid Månslunda, hvilket upplästes; men då ingen af de närvarande öfrige syntes dela Peter Peterssons tankar, begårde Peter, att anförandet icke målte i protokollet intagas. : Herr von Zweighergk begärde del af protokollet. som ofvan. . Nath. Wallin. P. L. Bilaga till Sockenstämmo-Protokollet. Till Sockenstämmo-Protokollet 1 Orslösa d. 17 Jaruari 1836. Med blandade känslor af smärta och glädje hafva vi hört den Kongl. Kungörelsen uppläsas, som ligger till grund för denna sockenstämma. VWid ytligt betraktande deraf synes, som folket vore till endast för styrelsens skull, och styrelsen ingalunda för folkets. Detta vore tillräckligt skäl för bekymmer; men förhållandet är icke sådant. — Deremot visar den åsigt, som såväl Konungens Befallningshafvande i Riket, som Kongl. Statskontoret framställt till thronen, att neml. böter vore bästa korrektivet emot uraktlåtenhet i skatternas utgörande inom behörig tid, desse myndigheter för oss i en allt för ofördelaktig dager, såsom endast partiske förespråkare och exekutorer af Statens rättigheter, utan afseende på folkets nödvändiga och billiga fordran på skonsamhet och lättnad i sina bördor. Detta är ämne för verkligt bekymmer. — Vi taga dock icke den Kongl. propositionen i den mening, som skulle det vara Kongl. Maj:ts nådiga vilja, att belasta den ena medborgaren med den andras skulder till kronan; utan, till vår tröst, är det icke egentligen beslutet om kronoräntornes utgörande, som Kongl. Maj:t i nåder åsyftat, ty nödvändigt måste Styrelsen hafva förutsett att, likasom vi nu protestera mot annan ansvarighet än hittils, för skatternas utgörande, sådant allmänt skulle ske, emedan en beskattning ej annorlunda än epvligt Svea Rikes grundlag kunde verkställas, utan fastmer, för attfå böra allmönna 10sten eller opinionen från församlingarne rörande det föreslagna medlet för skatternas imdrifvande som den nådiga propositionen åsyftade, helst Kongl. Maj:t visserserligen icke gillat hvad så väl dess Befallningshafvande, som Statskontoret föreslagit. Om vår tanka i denna del är den rätta, tillhör det oss, att icke allenast uttrycka vår underdåniga tacksamhet for Kongl. Maj::s omvårdnad om Svenska folkets frioch rättigheter,. hvarmedelst dem lemnas tillfälle yttra sig i ämnen af så vigtug beskaffenhet som detta, utan äfven uppgifva svårigheterna för skatternas gäldande och bästa sättet för deras utgörande. — Båda delarne skola vi söka att skildra. Hvad först restantiernas tilltagande betraffar, så härleda de sig från de ständigt vid bvarje Riksdag ökade anslagen, svårigheten för försäljning af landitmannaprodukter, dåliga, långa och besvärliga vägar för dessas transporterand e, kassation af den spannemål, som såsom kronotionde, afrad, arrende eller hästvakans, skall till kronomagasinen eller löntagarne aflemnas, osäkerheten i landtmanna-nåringen genom ankommande författningar rörande vullen, brännvinsbränningen, exporten och importen m. m. hvarigenom landtmanven icke ken Veller eger rätt på bästa sätt använda eller förädla sin vara. — Awu skatterna varit i beständigt tilltagande , synes icke blott å Debetssedlarne, utan äfven genom pässevolansen, beklädnadsmedler, förhöjning i tullen, å Charte-Sigillatebevillningen, expeditionslösen, stämpelafgiften m. m. hvilket allt drabbar den skattskyldige. — Att uppställa såsom -korrektiv emot bristande inbetalning, fortfarande af böterna eller deras förhöjning, är likvälen dårskap. Om Statskontoret velat I jemföra resterna före den tid författningen i detta ämne vär Hntoftr.a. 1 no Jaa den tid den sällde ct ulla