Aftonbladet – 17 februari 1836, sida 3

4 Visby d.28 Jan. (Korrespondensartikel.) dennes, i förrgår, stiftades af Länets Höfdinge härstädes ett Jågareförband för Gottland. Till denna glada fest hade tvänne serskilda sånger blifvit författade, af hvilka följande tryckt utdeltes och afsjöngs: Som Vikingsöner draga Vi ut till vapenfärd; Vid hornens klang vi jaga, Ty sång är jagarns. verld. Med segrens lön i kågen Vi följa jagtens mö; Som vågen följer vågen Omkring vår glada Ö. Men vältra; stridens bölja Emot vår lugna kust Vi segrens fana följa Med samma jägarlust. Hvem belst som bryta ville Inom vårt fria rå, Af Gottlands jägargille Må sin begrafning få. iq Dock först och sist vi höja Den Kungliga pokal, För Brage och tior Fröja Ar plats i jägarns sal. En Konuogs jagt på Bälten Vårt sköldemarke är En skål för Segerhjelten, Hans minne letve här! Den andra sången, hvilken hade blifvit först författad, men af obekant skäl ansågs icke antaglig lyder som följer: i Det sällaste Hf är det fria Och fritt är en Jägares lif. Hur skönt att sig kunna befria Från stundens bekymmer och kif! Att skynda bland lundarnas grönska När dagen derinne blef lång! Ty högre kan bhjertat ej önska An svalka och glädje och sång. Ja, lifvande, mäktig är sången Som höjes från björkarnes topp Mot solen, som åter är gången Ur råstlösa vågorna opp! . J sångare! gladt mån J bygga Ertibo i den fridlysta lund, Er jublande kärlek att trygga Vijstiftat vårt Jägarförbund. Men närmar sig vintren att kasta Sin svepning kring sommar ns lik,