Aftonbladet – 17 februari 1836, sida 2

Article Image
Elisabeth Svensson, afvensom arbetskarler Kjellander, hvilken emellanåt brukar förrätta arbete hos Wertmällers, der han har försvar och smeden Anders Westerberg som brukar sko. Wertmällers hästar, ochi varit. der Söndags morgon. Alla domestikerna hafva liksom de förut i rättegången afhörda, med undantag af Pettersson, kommit till Wertmällers vid sista flyttningen. Ingen har hört eller funnit något hemligt samråd mellan Carl Pehrsson, Svensson och Anders. Ett par hade hört drångarna litet hvar klaga att frukosten var för knapp, men ej på något mål eljest, samt Carl Pehrsson vid ett par tillfällen klaga deröfver att han fått mycket stryk. Christina Bengsson hade hört Carl Pehrsson aftonen före mordets begående säga, att han ämnade resa bort; men hon trodde aldrig på hvad han sade, emedan han aldrig pratade annat än slarf och gyckel. Smeden bor 1 samma hus med en skomakare vid namn Ahlqvist, hos hvilken Carl Pehrsson varit inne om Fredagen, dagen före mordet, för att få ett par stöflor iståndsatta, om hvilka han då hade sagt sig vara mycket angelägen till. Söndagen, emedan han skulle på bal på en krog, midtemot Wertmillers egendom. Detta vidgick äfven Carl Pehrsson, och försäkrade att det ännu om Fredags afton varit hans tanka, att Söndagen begifva sig på dans, emedan tiden och sättet för mordgerningens utöfvande först om Lördags middag blifvit fastställd mellan honom och de båda andra drängarna. På Ordförandens fråga huru ban kunnat så lättsinnigt vilja förstora penningar på nöjen, medan hustrun och barnen -sutto hemma i behof, svarade Carl Pehrsson, att det endast kostade 24 skillingar, och han skulle väl någongång slå bort ledsamheterne. I afseende på de förut omtalta kistorna, som Carl Pehrsson uppgifvit finnas hos Wertmäller, och som hade bidragit till den dystra sinnesstämning som föranledt första tankan på mordet, emedan han hört berättas, att de varit efter drängar. som rymt eller försvunnit u tjensten, uppgaf Elisabeth Svensson, att sådana kistor väl finnas, men att de blifvit af den äldre Hr Wertmäller inköpta på en fattighusauktion. Till någon annan af de i saken afhörde personer har någon fråga angående dessa kistor ej blifvit gjord. Deremot upplyste nu pigorna gemensamt förhållandet med en sak, som icke varit omtalad förut under förhören vid domstolen, men hvarom man eljest hört rykten, nemligen att benrangel efter en död menniska skulle funnits liggande under kolen i kolkällaren hos Wertmillers, att detta varit ett upptåg af Carl Pehrsson, hvilken, äfvensom någongång de andra drängarne, velat skräma pigorna dermed när de skulle gå efter kol. Kokerskan hade ansett berättelsen så ohygglig att hon velat tala om den för frun, men Elisabeth Svensson hade då rådt henne att de först tillsammans skulle gå ned och: se efter saken, hvilket ock skallskett en dag medan. herrskapet var borta, vid middagstden, då det förmenta liket eller benranglet, varit några trasor, hoptuddade 1 form af ett lår eller ben, och det som Carl Pehrsson hade beskrifvit såsom ett hufvud med grå:hår, hvilket skulle ligga bredvid, varit en:stor hopgrodd malttorfva. Carl Pehrsson erkände att han varit den som vridit ihop trasorna, hvilket han påstod sig hafva gjort isamråd med bokhållaren, för att roa sig med :Christine, samt tillade tillika att alltsammans det der var en bägatell, hvarföre han också iake sagt något derom förut. Anledningen att han kommit på en sådan idd wary att han vid sin ankomst till Wertimillers hade hört någonting vara på tal om någon död. menniska,; som förr. skulle funnits i källaren. Kjellander sadejatt han nu i höst kort in nästan alla kolen i källaren, den han äfven först rengjort, och kunde sålunda så mycket såkrare intyga, att ingenting annat funnits der. utom kolen, än hvad nu blifvit upplyst, cc Rätten beslöt att gå i författning om ;närmare upplysningars inhemtande från Östergöthland. i anledning af Carl Pehrssons uppgifier angående tillgreppet: hos sin förra husbonde Christofferson samt det: betyg han:föregaf dennes son hafva skrifvit. Svensson och .Fredriksson; som -ålades inställa sig till nästarättegångsdag, för klarade, att de ej hade pågot att uppehålla sig med, och frågade hvad de,skulle lefva af under: tiden, -men derpå kunde Rätten ej förr än vid .-ransakningens slut: . meddela något utlåtande. Sedan den artikel, som förekom i gårdagsbladet, angående Regeringens resolution rörande forum för: tvister

17 februari 1836, sida 2

Thumbnail