HVAD HAR EUROPA ATT FRUKTA AF RYSSLAND? (Andra Artikeln.) Läsaren påminner sig, att då vi d. 3 dennes begynte våra betraktelser ölver detta ämne, införde vi en uppsats ur Allgemeine Zeitung, hvilken var ämnad att mildra de farhågor, som en föregående artikel i samma tidning kunnat väcka för Rysslands växande makt och eröfringsbegär. Allg. Zeit. påstår i den sista uppsatsen, att Rysslands ressurser icke äro så omätliga, som den föregående målningen ville göra dem, och Europa äger mer än tillrackliga krafter, för att näpsa den östra eröfrande grannen, Så snart det behagar. Häröfver anställde vi några betraktelser och påminde om den olikhet, den inkompatibilitet, som råder mellan: den Europeiska civilisationen och den änvu oförminskade och oförmildrade expansionsdriften hos den Ryska stamraen, Vi sade, att europeiska folken lefva i minnen, i tanken, i konsten, men att ingenting sådant igenfinnes hos den asiatiska horden. Omkring hofvet äro väl planterade några dylika exotiska praktvexter, men som massan icke sett, ännu mindre smakat några frukter utaf. Vi fortsätta våra betraktelser. Massau af Ryska folket lefveroch trifves eudast i och af sitt slafveri. Blindt lyder den en Tsar, emedan den i honom ser sitt öde; och lyder den honom icke, så är det för att lyda en annan. Hordens stamchefer hafva tillegnat sig det yttre af Europas förnäme och sällat sig till dem, dock endast för att kunna under en säkrare form bedrifva den stora planen, men hemma, hos sina själar, äro de åter de gamle stamcheferne. De: äro hordens öga och tunga; de beherrska den och dess öde, icke emedan: de äga rättigheter, utan emedan de taga sig magt och utöfva den för tillfället, så snart ett afsteg från hordens instink visar sig.) För att gfva sig en europeisk anstrykning, emottager man främlingar, som äro beqväma alt nytta, der ansträngning af tankekraft fordras. Men desse främlingar bortblandas snart 1 massan och blifva såsom den; icke tvärtom. Förf. i Allgem. Zeitung hade, som sagdt är, bordt sammanhålla beskaffenheten af Ryssland och dess befolkning, dess styrelse, med de europeiska folken. Han hade då skolat finna, att Europa (och i synnerhet det lustiga Tyska förbundet, hvari blott en tysk kan:se någon kraft) ör splittradt i en mängd stater, hvilka alldrig uträtta någonting gemensatat, icke ens mot en gemensam fiende, utan oupphörhgt leka kurra-gömma med hvarandra och streta mot hvarandra af de futtigaste bevekelsegrunder, då deremot Ryssland är helt och odelbart; att inom alla de europeiska folken finnas tusentals intressen, systemer, partier (till och med ryska, för fullständighetens skull), då däremot allt i Ryssland absorberas af en vilja, en naturdrift; att om Europa i da :usnar med full föresats att i morgon företaga en stor bragd, kan ingen med någon säkerhet veta, om det icke vid -uppvaknandet kan vara af motsatt tanka, eller åtminstone hafva lust att uppfriska sig till frukost med ett par hundrade protokoller, under hvilkas digererande det anser sig af heder och pligt förbundet att göra ingenting, då deremot Ryssland alltid vaknar på samma öra, på hvilket detlade sig, och med orubblig ihärdighet fullföljer det mål; som det för ett sekel ullbaka fattade i ögat, fullföljer det genom motgång och medgång, genom ondt rykte och godt rykte, utan att de synliga styrandes personhgheter, tycken, vänskap, fiendskap ändra något i planen, emedan följden blotwt blifver, att en personlighet försvinner och en annaa framhafves, utsnu att ett iota i systemet ändras. Icke borde således någon tro, att, emedan Europa i dag kan mota Ryssland, Europa: vill det, åtminstone icke att Europa vill det i morgon, om-det vill det i dag, eller aldraminst att Europa Aan det i morgon, emedan hön kan. det i dag. Ryssland deremot — ostördt lemnadt — vill det samma 1 morgon, som i dag, och kan i morgon en män me.) Den, som vill förstå oss, han förstår, att häri ligger ingen motsägelse emot det förra yttrandet, att adeln är slaf. Det år en samling af några få magnater,. hvarom vi Aär tala. I Asien revolteras ofta, men blott för att uppsätta en ny despot: Att genom :revolten skaffa sig rättigheter, den tanken fatta de -,. . . tt. 4