Aftonbladet – 13 februari 1836, sida 4

Littrows A Såsom hvarje annan velenskap, så har äfven Astronomien sitt dubbla lif, och organiserar sig å ena sidan inåt, i sin cgen sfer af fenomener och begrepp, i sin egen konst att nänina och beräkna dem; medan den å andra sidan slår ut i sina exoteriska frukter, till mensklighetens glädje och vederqvickelse. I denna senare riktning har väl ingen vetenskapsman arbetat med mera framgång än den ryktbara Wiener-Astronomen Littrow, 1 flere berömda skrifter, men synnerligast i sitt senaste verk: Der Himmel, seine Weiten und seine Wunder. Det populära föredraget har 3:ne betydliga svårigheter att öfvervinna och författare af denna tendens stranda vanligen mot någondera. Antingen blifva de stående inom skranket af sina formler och termer och kunna icke röra sig utanicden konventionella uniformen; eller förlora de med denna all vetenskaplig grund och traktera silt publicum med osammanhängande notiser; eller sväfva de mellan popularitet och vetenskaplig metod, utan att motsvara någonderas fordringar. Dessa svårigheter har författaran både insett och med beondranmsvärd skicklighet undgått. Sedan han i inleduingen gjort läsaren bekant med de fleste och väsentligaste i vetenskapen förekommande begrepp och konstord, och försett honom med nödig förkännedom i globläran, inleder han honom i den upplyftande tempeldömen, der föremålen steg. för. steg utveckla sig 1 den klaraste åskådlighet och sammanhang. Det hela är ordnadt i 3:ne icke blott till innehållet, utan äfven till framställningssättet, erskilta delar af följande innehåll: