Aftonbladet – 13 februari 1836, sida 2

Article Image
MIL TT EV RAIL Rån MO MM VAR ter cha LERA AR VARAR AV ARB WUNR hon skall stämma grannen, ehuru det är grannen som skulle stämma gumman. Vi nämnde i näst föregående artikel Svenska Bondens Tidning. Vi hafva förut haft ett par tillfällen att citera den originalitet och humor, hvarmed denna tidning framkallat löjet öfver den svaghet för yttre prål och utmärkelser, som har så riklig näring i alla riktningar af det officiella lifvet, i förening med det osmakhga, snart sagdt afgudiska smicker, som nu mer än någonsin tillförene slösas på de högt uppsatte vid alla tillfälien ungefär såsom 1 Orienten eller under Romerska kejsaredömets tider. En sådan skämtande uppsats finne vi åter uti N:o 3 af Bondetidningen, i anledning af medaljers utdelning för begagnande af oxar vid åkerbruket: Om oxars användande vid åkerbruket och om skådepenningar att bära på bröstet. Söndagen den 3 dennes, efter slutad gudstjenst i Ullångers kyrka, tilldelade Landshöfdingen (i Hernösands län), åt torparen Hans Svanström, den medalj att bäras på bröstet, hvilken Kongl. Maj:t anslagit för dem, som använda oxar vid åkerbruket. För landtmän i Sveriges södra och mellersta landskaper, torde det synas besynnerhgt, att någon får medalj eller skådepenning, för det han kör med oxar; men saken är den, att man i Norrland fordom ansett, och väl mångenstädes ännu anser körning med oxar såsom någonmting särdeles föraktligt, så att, i norraste orterne, det för mången är lika förargeligt, att se en man köra en oxe, som det å annan ort skulle vara, att se en oxe köra en man. Här hafva vi således två ting att betrakta, hvartdera lofliga medel för ett lika lofligt ändamål, nemligen oxar och skådepenningar, såsom medel till landtbrukets förkofran. Då oxarne äro landtbrukets närmaste och måhända ofelbaraste hjelpmedel, hvaremot skådepenningarne låta bruka sig till så många andra ändamål, så förvisa vi de förre till sin plats, ländtbruket, här nedan, och vilja emedlertid, förstås med vackra handen, fingra en smula på den granna skådepenningen. Skådepenningar äro af två arter, nemligen: Minnespenningar, som Ppreglas till åminnelse af någon ovanlig händelse, eller någon utmärkt menniska, och egentliga Skådepenhingar, hvilka fästas på mannens råck, för att omtala förtjensten som döljes derunder, liksom skylten utanpå huset förkunnar konstnärn som bor derinom. När en rik eller någorlunda högt uppkommen man får en sådan skylt, så består den merendels i en stjerna, och mannen kallas riddare; men när den sattes på en mindre ansedd man, så blir den blott en penning och mannen kallas medaljör (penningdragare, fast egentligen penninggörare). Och hksom, både för konstnärn och den som söker honom, det är en god sak, att han har en skylt utanpå huset, så är det ju ock, både för fortjensten och den som letar efter henne, en god sak, att hon kan sättas utanpå råcken; ty det är eljest ett ordspråk, att man ser sin nästa ej längre än till tänderne; Om nu alla : menniskor bure en sådan skylt, så skulle vi lika lätt finna mannen den vi söka, som landtbon, bland stadens många hus, letar sig fram till garfvarn eller smeden. Härvid är nu ingen annan svårighet, än att rätt utleta hvad hvar och en menniska går för; detta har i alla tider gjort stort hufvudbry, och man har derföre sett sig nödsakad att låta de flesta menniskor vandra omkring utan skylt, ehuru man på dem ändå icke må lampa det bekanta ordspråket, att stollar vandra utan pass. Men huru kunna skådepenningar verka på landtbruket? På samma sätt förmodligen, som sockerbiten verkar på barnet. Tyst min mun, så får du socker, säger den ömma modren; arbeta min vän, så får du en skådepenning, sager den Nådiga Ofverheten. Så länge barnet är litet, så länge frågan är endast om hvad det vill, icke om hvad det förstår, så hjelper sockerbiten. Så ock med skådepenningen: så länge folket är. barnshgt, så länge man ännu tror att jordbruket beror på viljan, icke på förståndet, så. länge hjelper man sig med skådepenningar! Bonden Lars Larsson och hans son Anders Larsson från hemanet Österby i Sorunda socken i Sotholms hä

13 februari 1836, sida 2

Thumbnail