Aftonbladet – 13 februari 1836, sida 1

bas. Betraktad från denna synpunkt, är åtgärden omoralisk; den strider mot utfäst tro och lofven, och har nära nog en revolutionär stämpel. Detta är ena sidan; den andra är följande. Provinserne i Frankrike hafva sedan lång tid tillbaka fallit offer för hufvudstadens rörelse och allmakt; Frankrike är Paris, och ännu tre eller fyra stora bandelsstäder, Rouen, Lyon, Marseille, Bordeaux. I norr hålla sig Elsas och Flandern, Lille och Strasburg genom sina innevånares idoghet och såsom gränsprovinser, (hvartill man äfven kan räkna Lothringen och Champagne) i lefvande rörelse; men i hela det inre af landet, hvartill äfven hörer en del af af det södra, vestra och östra Frankrike, likväl iringare mått, stockar sig blodet i ådrorne. För åkerbruk och industri återstår ännu ofantligt mycket att göra; landtmannen står långt tillbaka, penningar och drifvande kraft felas, den Prometbeiska lifsgnistan är till hälften slocknad. Efter allt detta fråga Pariserboarne icke det ringaste, emedan de rent af äro okunniga derom. En nedsättning af räntan skulle göra, att kapitalerne från staten flöto till det inre af landet, och der litvade åkerbruket och näringarne. Derföre är den stora majoriteten i .deputeradekammaren, hvars ställning re-. dan i och för sig sjelf, visserligen ofta af högst inskränkta skäl, är fentlig mot Paris, stämd för reduktionen. Dessa äro sakens båda sidor. Ministeren sökte naturligtvis gerna att förena dem; men buru skall det gå ull? Och huru skall ministeren bete sig, omgifven på alla sidor af de ännu alltjemnt under askan glimmande politiska oppositionerne och faktionerne? Den fordna Pariseroppositionen mot Villtte, såvidt den ännu sitter i Kammaren såsom en antidoktrinell opposition, slår sig nu, ivertemot sina förra åsigler, på Hr Humanns sida; ty då Paris understödjer ministeren, så är oppositionen naturligtvis emot Parisarne, och bekymrar sig föga om hvad deremot säges. Men den del af Tiers parti, som är personifierad i Dupin, -har Parisiska interessen, den vill icke bryta med Konungen; den visar sig således i denna punkt såsom en nödtvungen allierad, för ögonblicket, åt doktrinärerne. För öfrigt äro desse senare, i och för sig sjelfva, icke absolut emot räntenedsättningen; de anse den blott för opraktisk i närvarande ögonblick, i anseende till den ställning hvari tbronen befinner sig till staden Paris. Provinsandan deremot, i sin fientlighet :met hufvudstaden, skall för första gången på många år komma att visa sig lefvande, och det är att befara, att valmännen i en stor del af landet komma att af de deputerade fordra räntans nedsättning, såsom ett sine qua non for deras återväljande. Paris d. 25 Jan. 1836. Frågan om räntans nedsättning sysselsätter allt mer och mer allmänna uppmärksamheten. I Kammarens byråer visar sig en ganska stark majoritet för denna åtgärds nödvändighet och möjlighet, och blott i afseende på frågan huruvida rätta tiden derför ännu är ione, har någoa opposition uppstått. Det är icke möjligt att på förhand säga hvad beslut kammaren kan komma att fatta; ty de medel regeringen är i stånd att uppbjuda, för att inverka på de Deputerades beslut, äro ganska betydande, och hafva sällan förfelat ändamålet. Men så mycket är sakert, att såsom sakerne nu stå är ministerens eget bestånd i fara. Annu för 14 dagar sedan trodde man att doktrinärerne voro mycket fastare i sadeln än nånsin förut, och deras vänner och fiender profeterade dem ett långvarigt regemente. Nu deremot är detta regemente ganska tvifvelaktigt. Hvad kan väl vara orsaken, att förhållanderne på så kort tid så helt och bhbållet förändrats? Doktrinärernes hela politik bestod deri, att vända sig till nytta borgareklassens fruktan för repuhliken. Så ofta fråga var i kamrarne om en åtgärd, som stred emot dofttinärernes å åsigter, skyndade de att ropa: 1793, och genast ilade de förskräckte deputerade till valurnav, och slungande sina voteringskulor i pannan på republikens skräckbild. Odilon-Barrot, som lika mycket fruktar republiken, som någon anran i Kammaren, utmålades såsom terrorist, då det gällde att bekämpa hans åsigter. Denna period af förskräckhet för förskräckelse är förbi, och med den äfven perioden för doktrinärernas välde. Jag vill härmed icke påstå, att de komma att falla vid nästa stöt, men de skola säkerligen icke förmå hålla sig längre, än tilldess en ry ministeriell kombivation blir möjlig, derigenom att de serskildta oppositionerne i kamrarne sluta sig närmare till hvarandra. Doktrinärerne hafva hvarken ett programm för de inre angelägenheterne ej eller Frankrikes sympathier för sig. De hafva för lorat sin basis, sedan det icke mera gilves några uplopp, några sammansvärjningar. Jiskussionerne rörande räntan och majoritetens vacklande kunna komma att tydligt nog ådagalägga möjligheten af doktrinärernes störtande, och i sådant fall blir hela denna sak, den må nu hafva blifvit bragt på tapeten genom en tillfällighet eller genom en intrig, af större betydelse, äg den i början sjo