Herr Hailings förut omtalta motion upptog, hurusom utaf 55 6. af 1830 års Riksdagsbeslut inhämtades, att, för statens räkning, ett lån af högst 2 millioner i Svenskt Specie efter gamla myntfoten, skulle af Riksgälds-Kontoret upptagas och af samma verk åter utlånas emot inteckning i jordegendom å landet och i städerna; att det väl icke tillkom motionären: att bedöma de skäl, hvilka föranledt detta beslut, men honom enskildt hade det emellertid och alltid förefallit såsom ändamålslöst, om icke allt för äfventyrligt för staten att sjelf upplåna,. kanhända till och med af utiändningen, penningar, endast i afsigt, att åter utlåna dem inom landet, enär man åtminstone erfarit huru hvarje rörelse till silfverköp för Banken eller till ifrågavarande statslåns upptagande, ofördelaktigt verkat på vår vexelkurs; att med den erfarenhet man nu eger, att våra allmänna kassor, kommuner, kyrkor, sparbanker m. fl., hvilka alla utlåna penningar emot säkerhet ut jord och annan fastighet, om än icke till dess fulla värde, ofta hafva största svårighet att göra sina tillgångar, på detta sätt fruktbara, någon gång till 5 procent årligen; och då härtill lades, att sedan år 1830, flere af enskilda associationer bildade allmänna låneinrättningar tillkommit, och att såkallade hypoteksföreningar till penningars uppoch utlåning voro under arbete i några, och sannolikt snart skola sprida sig till flera af våra provinser, kunde motionären icke dela deras tänkesätt, som ännu påstå, att äfven de som hafva reel säkerhet att lämna, med skäl kunna klaga öfver verklig penningeförlägenhet; på grund hvaraf motionären föreslog, att Riksgäldskontoret måtte erhålla föreskrift, att icke utan serskildt förordnande af Rikets Ständer vidiaga någon vidare åtgärd till verkställighet af anförda 55 . af 1830 års Riksdagsbeslut. — Uti håröfver afgifvet betänkande N:o 190, och med åberopande af de motiv Utskottet anfört uti betänkandet N:o 190 af samma dag, i anledning af Friherre Boyes motion om upptagande af ett utländskt lån å 2 millioner i silfver, samt under godkännande al Hr Hallings motion, tillstyrkte Utskottet: att Rikets Ständers vid sisttl. Riksdag fattade beslut om ifrågavarande låns upptagande, måtte förklaras till all kraft och verkan hafva upphört. Begge dessa betänkanden lära tillkommit utan någon dissensus inom Stats-Utskottet. Det vissa är, att ingen enda reservation åtföljde dem tll stånden, hos hvilka de utan motsägelse biföllos. Till och med på Riddarhuset uppträdde ingen af Konungens Rådgifvare, som sedermera tillstyrkt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition uti skrifvelse till Ständerna den 4 October 1834, N.o 67, om lånets upptagande för hypctheksföreningarnes räkning, att motarbeta Ständernas beslut att genom beröorde bifall förklara, primo: att hypotheksföreningar, på sätt Friherre Boye föreslagit icke borde undersiodjas genom upptagandet af lånet, och secundo: att förra Riksdagens beslut om samma lån borde till all kraft och verkan upphöra. Det är ej främmande för någon, som lagt hand vid riksdagsärenderne, att en sådan praxis alltid varit foljd, att då ett Utskott tilleller afstyrker något, som bör till Kongl. , Maj:ts särskilta kunskap konima, en kort erinran derom antages i slutet af eller såsom ett tillägg till betänkandet. När en sådan ermrau uti intetdera af de åberopade betänkanderve förefanns, blef deraf en följd, att Stats-Utskottet icke ansåg nödigt att någon serskild underdånig skrifvelse i ämuet till Kongl. Maj:t behöfde aflåtas. Någon fråga derom väcktes ej eller inom Riks-Stånden. Expeditions-Uiskottet företog sig likväl, wvi veta ej af hvad skal, att på egen hand uppsätta en underdånig skrifvelse med begagnande af motiv, hämtade utur StatsUtskottets betänkande N:o 190, för att meddela ett beslut innefattadt i betänkandet N:o 191. Det var då ej underligt, om skrifvelsen blef både kort och sinnrik, särdeles som Stats-Utskottet börjat den besynnerliga marchen, att till afstyrkande af en och tillstyrkande af en annan. motion, hvar i sin egen syftning, begagna och åberopa samma skal. Således kunde endast det besynnerliga sammanträffa, att både Kongl. Maj:t och de af dess HRådgifvare, hvilka icke utöfvade sin riksdagsmannarätt, lemnades i okunnighet derom, att Stärderne redan genom pröfningen af Friherre Bojes motion, stadgat sitt beslut öfver alldeles samma ämne, eller hypotheksföreningars understödjande genom Statslån, som Kongl. Maj:t flere månader derefter genom Dess Nådiga skrifvelse af den 4 Oktober äryo framställde till oöfvervägande. Medan vi nu beskrifva besynnerliga tillfälligheter, böre !vi ej stillatigande förbigå den, att högstberörde Nådiga skrifvelse, daterad den 4 Oktober, ej kom Ständerna genom HofKentzleren tillhanda förr än den 6 November, i motsats afidet vanliga, att dylika skrfvelser sällan fördröjas utöfver 24 timmar; men vi öfverlemne åt astronomer för Rilscdagshimmeln, att tyda dessa utomordentliga tecken dera. ; Minerva påstår att det både undfallit Hr Halling och 5tats-Utskottet, att beslutet om Silfverlånets upptaN nar JA tan fattndk:. ms kanRcamt mad asssuson APh 211 (