Aftonbladet – 11 februari 1836, sida 2

On FJ DM VIS Vare Sj ve AREA SJ III vVIL UA Genom den pyligen afskedade ministern Humanns uppgifter i Dep. kammaren har det blifvit upplyst, att de sednare åren ständiga brister 1 statskassan varit att betäcka; kolonierna äro ruinerade i följd af det skydd som deras socker-fabrikation erhållit mot främmande konkurrens, och så litet säker är regeringen ännu på sig, att den icke vågar sätta ned räntan på femprocentsfonderna. — Hvad är det som ger denna sistnämnda fråga så mycken vigt? Jo, att nästan ingen enda stat numera betalar mer än 4 procent för sina lån al par, och att de Fransyska femprocentsfonderna stå högt öfver denna punkt, hvilket utvisar alt staten gör en ren förlust på att ej infria kapitalet och omsätta det mot en lägre ränta. Vi införa här nedan ett utdrag af Hr Humanns tal, som lemnar en närmare bekräftelse på allt detta och är så mycket mera intressant, som det tillika gifver en teckning af den växande moraliteten och sparsamheten hos de arbetande klasserna i Frankrike. Jeg skulle, sade ban, anseit mig vanärad, om jag icke öppet ådagalagt vår financiella ställning, utan sökt beslöja de täta deficit vår budget: För år 1833 voro 167 millioner utomordentliga utgifter att betäcka, för hvilka ivgen tillgång famns i de: venliga inkomsterna; för 1834, 38 millioner, och för 1835, 21 millioner; som vi pu icke hafva att disponera ofver några utomordentliga resursser, emedan de härtill användbara kronoskogarna äro sålda, och som man kan förutse, att för 1837. ungefar 17 millioner extra utgifter behöfva betäckas, så måste autingen dertill erforderliga besparingar anskaffas genom räntevedsärtvingen, eller måste man pålagga en ny skatt. Den sednare skulle åstadkomma en förminskning i de skattskyldigas inkomster, hvaremot den förra endast skulle minska räntetaga.enas. Rättvisan ålägger likväl staten, att hellre inskranka deras inkomster, som hon betalar för mycket, än att belasta de öfriga med pålagor, för att kunna spela frikostig mot de förra. Härtill kommer för öfrigt, att räntetagare och kapitalister just draga fördel af de onda tiderna för staten, så att man bör begagna de goda dagarna för att lätta de skattskyldiges belägenhet. Kapitalisterne hafva ju köpt 5 procents räntan till och med för 52 fr. och 50 centr. och i medeltal för 73 fr. så att de uppbära mer än 6 proc. för sina i dessa räntor ned lagda penningar. Nu står vår kredit på en fördelaktig punkt af stadga, hvarför denna period måste anses särdeles gynnsam för en nedsättning. Öfverhufvud har en märkvärdig förändring för sig gått i våra seder. Sparsamhet har nu blifvit en allmänt älskad vana; man söker nu samla kapitaler, i stället att man fordom var likaså betänkt på att depensera dem. Derigenom har det händt att räntefoten i allmänhet har betydligt fallit. I de flesta andra stater sysselsätter man sig med en nedsättning af statens räntor; i flera har man redan verkställt den; Frankrike bör 1 detta fall icke blifva efter, och betala sina kreditorer 5 proc. under det Österrike per medium endast betalar 4 proc. och Preussen till och med hiou 3. Under sådana omständigheter ansåg jag det för en pligt, att göra mina fordna kolleger, ministrarne, uppmärksamma på nödvändigheten, af en nedsättning. Man begärde af mig ettproj kt jenite motiver dertill, och redan för 2 månader sedan meddelade jag det åt Hertigen af Broylie, hvilken behöll det i 14 dagar, Man svarade mig aldeles icke, att mitt förslags realiserande borde uppskjutas på obestämd tid. Hr Villdle hade ju redan förut umgåtts med ett dylikt förslag, hvilket aldrig bhfvjt fullkomligt öfvergifvet af hans efterträdare, i synnerhet Hrr Chabrol och Louis.? — Vidare utvecklade Hr Humann, på hvad satt förvandlingen borat verkställas. Da räntemnehalvare, som voro nöjda dermed, skulle under 8 år har erhållit apnuiteter af 1 proc.; åt de öfriga skulle man ha utbetalt 109 proc. Han förklarade sig med säkerhet veta, att Hertigen af Broglie då icke yturat sig så bestämdt mot nedsättnin ger, som han sedermera gjort i tribunen, ty om sådant skett, skulle han (Hr Humann) redan då hafva afgålt från mimstören. Visserligen hade man sagt till honom, att — förlägenheterna angående Amerikanska frågan först bord2 undanröjas , men aldrig at saken behöfde appskjutas på en obestämd tid. Bland de öfriga Ministrarne hade redan flera tvertom förklarat sig för hans förslag. Slutligen påminte han om, huru nödvändigt det var att staten genom sådana besparingar fick fria händer att befordra och understödja en mängd vigtiga arbeten, i synnerhet kanal-byggnader och jernvägar. — Hans tal gjorde ganska mycken sensation, och var tili och med det allmänna samtalsämnet på den stora bal som Hr Thiers gaf samma dag. TA AA — . . Ibland de saker, som äro utställda vid den nuvaranda cAdäsdexnasstan r Christiania. omtalas ; an Naos