Aftonbladet – 11 februari 1836, sida 2

— NE oo a EA tuilbetjeningen och i synnerhet tillfogade Lojtnanten Sehultz flera betydliga sårnader. Härom har en vidlyfiig ransakning för sig gått vid Landskrona Rådhusrätt. Derigenom har blifvit upplyst, att då hopen syntes laga sig till att med våld återtaga varorna, hade Klou igenkånt trenne personer, f. d. korporalen Thorrberg, Mjölnaren Anders Jönssoa och färjemannen Petter Andersson, samt varnat dem, att ej begå något öfvervåld. Denna varning hade likväl icke hörsammats, utan hopen, söm varit väpnad, ej allenast med påkar och spikbeslägna käppar, utan äfven med pistoler, hade förföljt de trenue tullbetjenterne, då arfallet likväl förnvämligast syntes riktat mot deras anförare, löjtnanten Schultz. — Denne hade derunder erhållit en mängd blånader och fem sår i hufvudet, samt endast derigenom räddat sitt lif, att han, efier ett å honom lossadt skott, kastat sig nedpå stranden, då hopen trott honom vara död. Hans båda följeslagare hade sedan uppsökt houwom, och fört honom till en bondgård, der man aftvättade honom blodet samt derifrån till staden, hvarest han ett par veckor låg sjuk af såren, och äfven efter tillfrisknandet kände en fixerad värk under ett af dem, hvarföre läkaren icke trodde sig änvu kunna uppgifvra de möjhga följderna deraf. Afven bland hopen, som till en del varit förklädd, och hvaraf några sökt göra sig oigenkänneliga medelst målade miustacher och fantastiska hufvudbonader, lärer blod hafva flutit, emedan de angripne lossat pistolerne mot sina förföljare. Af de tre personer, hvilka igenkändes af tullbetjenin-. gen och tyckas ha varit hufvudmäån för våldsverkarena, hade färjemannen Petter Andersson hållit sig undan och ej kunnat träffas ; men de båda andra, korporalen Thornberg och mjölnaren Anders Jönsson, hade blifvit inmanade i häkte. Under ransakningen, som fortsattes vid tolf rättegangsdagar och hvarunder 129 vittnen afhördes, har likväl ingenting inhemtats, som kunde bestyrka brottet eller leda till de brottsliges öfverbevisande, utom hvad de tre tullbetjenternes berättelser gifva vid handen. Tvärtom hafva, å de anklagades sida, flera vittnen blifvit producerade som intygat, att . Thornberg och Jönsson, den ifrågavarande natten, funnits hemma i sina hus. — Dessas utsago har likväl dels icke kunnat antagas som egentligt wvittnesmil, emedan de antingen varit 1 de anklagades tjenst, eller just för tillfället blifvit i ovanlig tid derfrån entledi ade för att kunna vittna; dels måste deras trovärdighet betviflas, emedan de afgifvits af en för stöld anklagad person och af en mindre välkänd f. d. Husar. Intet enda viltne har framträdt som kunde gifva upplysningar om: den föröfvade våldsgerningen eller ens röjde kunskap om att den egt rum. De flesta vittnena hafva egt svag kristendomskunskap, men i öhigt varit välfrejdade. En och annan märkvärdig omständighet förekommer likväl under ransakningen, som, om den än icke bevisar något till eller ifrån för det ifrågavarande fallet, likväl ger ett besis på sinnesstämniugens tillstånd rörande dylika brott i orten. Således uppgifver Löjtnanten Schultz, att i Landskrona i fleve år fuonits et formeligen organiseradt lurendrejareband, anfördt och besoldadt af en handlande derstädes; detta :band, för hvilket ingenting är heligt, drifver smyghandeln som ett ordeutligt yrke, och har sinsemellan siftat ett slags bolag. Alla dess medhjelpare höra för ingen del till den fattigaste och ringaste klassen af innevånarne; tvärtom synas ! både Thornberg och Jönsson hafva varit förmögne och besuine män, och den senare, hvars sexton-åriga dotter, såsom det särskildt finnes i protokollet antecknat, inställde sig inför rätten, klädd i haw, hvit voile och grön kapott, uppgfves ha efiersträfvat umgänge med folk af bättre stånd. Innaov Klou och Larsson ännu besvurit ! sina utsagor, hade de också förföljts med både hotelser och löften, för alt förmås jemka eller i någon mån återkalla sina yttranden. De anklagade å sin sida anföra åter, att den ringare tulltjenstepersonalen ej var känd för särdeles moralitet, såsom för det mesta bestående af personer, afskedade från regementerna, från andra befattningar, eller som misslyckats i andra yrken, hvarjemte de söka draga uppgifterne om hela händelsen i tvifvelsmål. Aktor hade emot dem yrkat 500 R:dr banco böter, 3 års fästning och betalnivg af Löjtnanten Schultzs ersällnings-räkning som stiger ull 379 R:dr b:co. Rådhus-Rätten har likväl, ganom Utslag af den 31 Oktober förledet år förklarat, att som läkaien ännu icke tilltrodde sig kunna bestämma vidden och följderna af den skada, Löj:nanten Schultz möjligen torde kunna lida till sin hälsa genom det begångva våldet, uppskjöts målets hufsudsakliga pröfning till natt och år efter dess föröfvande, hvarunder de båda eriappade anklagade emedlertid skulle qvarhållas i fängelse. — nn En ibland de villfarelser uti hvilka styrelse;na så lätt Oo Få -. . räka Arh can Ls a? 0 sällan cvnRvec NL PL