ta, i afseende hvartill lånet väl borde betingas, men endast upptagas 1 den mohn, som säkerheten presterades och förmånens tillgodonjutande begärdes. Häröfver yttrade sig Utskottet uti betänkadet N:o 140 att ehvad ock utländskt lån skulle kunna erhållas på de af motionären föreslagne villkor, så kunde med säkerhet antagas, att detta lån blefve så kostsamt, att vederbörande, till hvars förmån upplåningar komme att ske, svårligen skulle finna sin räkning att anlita de härigenom beredde tillgångar, så vida Riksgäldskontoret skulle hållas skadeslöst för den förlust på låne-operationen, kontoret finge vidkännss; och då statens skuldsättning utrikes, till förmin för enskilde, 1 allmänhet icke syntes vara nyttig utan skadlig, och densamma således icke bör sättas i fråga under andra omständigheter, än då ett större ondt blott derigenom kan undvikas; så, enär Utskottet ansåg Rikets allmänna förhållanden under närvarande tidpunkt icke påkalla någon dylik åtgärd, hälst Utskottet förutsatte, att realisationen ej längre fördröjdes , afstyrktes bifall å motionen. (Forts. följer.)