Aftonbladet – 6 februari 1836, sida 2

— På efters.iddagen hade Carl Pehrsson förehaft åtskilliga sysslor, såsom vedhuggning, snöskottning och omskofling af spannemål, hvilket varat ulls omkring klockan sju, och hvarunder unga Wertmäller en gång talat med honom. Sedan detta var slut, hade han gått in i bränvinsmagasinet och köpt ett hbalfstop bränvin af jungfrun som förestår detsamma. , Han hade icke haft pengar att betala det med. Jungfrun hade lofrat honom att få betala när han kunde. Jungfrun hade äfven lånat hoaom en butelj att taga bränvinet uti. Sådant hade drängarna fått många gånger. På tillfrågan om tiden då han köpte bränvinet, ville han nu minnas att det var sedan de ätit qvällsvard. Under vägen från bränvinsmagasinet upp till kammaren, mötte han en af drängarna, vid namn Stålhand. Denne gick med honom upp på kammaren och fick en sup af honom. En annan dräng vid namn Carlsson, som då redan hade gått och lagt sig, fick äfven. en sup. Dessa supar hade de tagit ur två — glas som funnos uppe på kammaren. Det ena tillhörce Carlsson och var utan fot. Stälhand gick genast derpå ut sin väg. Zn stund derefter bade Petter (såsom Carl Pehrsson äfven kallades) klädt på sig för natten. Han hade då tagit på sig samma rock som han nu hade inför Rätten samt ett buldansförklade, som ban hade för att kunna spilla på. Medan han höll på med detta kom Anders in och sade: om jag nu hade pengar skulle jag köpa ett halfstop bränvin och traktera dig med; för nu blir du väl så rädd efter gerningen så du icke törs bli hemma.? Åh — svarade Carl Pehrsson, det blir väl någon råd med bränvinet, det har jag redan; hvarpå han visade honom bränvins-buteljen i kisten. Detta talte de sagta och Carlsson var dessutom döf så att han ej kunde höra det. I detsamma kommo Svensson och Johan (em annan dräng) in. Då gick Petter ut ur kammaren och tog bort ledstången på sidan om trappan, som leder npp till densamma. Det hade blifvit öfverenskommit att han skulle stå i trappan och gifva Wertmäller dråpslaget, när denne kom ut för att se efter honom om natten; och Svensson och Anders hade sagt, att haw icke skulle kunna komma så bra åt att slå till, om ledstången satt i vägen. . Tillfrågad huru han kunde slå löss ledstången, utan att bullret deraf skulle höras upp i drängkemmaten: det var icke svårt: ledstången satt blott fast med två små spikar, så att den lätt kunde ryckas lös. Bullret deraf kunde icke gerna höras upp. Carlsson var för döf, och Johan var icke så förståndig att icke de andra lätt kunde ihbilla honom att det kommit af något annat. Tillfrågad: Innan han gick ut ur kammaren talade han med Anders och Svensson och sade: Om det nu skulle blifva något buller så kommer ni väl och hjelper mig. Då sade Svensson: ja det behöfver du ej vara rädd för. . Deras talan hade också förut varit attAnders skulle komma ut och bjelpa Ceil Pehrsson om unga patron skulle skrika, ty meningen hade icke varit att Carl Pehrsson skulle rymma, utan att, sedan de slagit ihjel Patron, skulle de kasta honom i brunnen på gården, på det deraf skulle uppstå den tanken, att han hade gått ned och drankt sig sjelf i brunnen. Klockap emellan 10 och 11, sedan Pehrsson börjat sitt arbete, kom betjentgossen Söderberg in i-ölboden, och begärde litet att dricka, som Carl Pehrsson äfven gaf honom. Han frågade då gossen, om. patron ännu hade hemkommit. Kunde icke påminna sig om hen bedt gossen underrätta sig, när Wertmiiller skulle komma hem. — Visst en timma innan gossen Söderberg kommit in i olboden, hade unga patron kommit i ,dörren och frågat honom huru mycket han fyllt på, hvilket han ock besvarat. (Det upplystes sedan, såsom ;läsaren längre fram finner, att det icke varit Wertmiäller, utan bokhållaren Smidt som gjort denna fråga, fastän mördaren i den uppskakade sinnesförfattning hvari han då förmodeligen redan befann sig, hade tagit miste om personen). — Sedan Carl Pehrsson efter gossen Söderbergs bortgång yuerligare fyllt på faten, bade han tagit lyktan och gått upp på kammaren, de: han s-tte lyktan i fönstret, hvarpå han söp ur bränvinet, som fanns i buteljen. — Vid detta tillfalle hade han icke talt vid någon af d8 andra drängarna. Ofverenskommelsen dem emellan hade varit, att lyktan skulle ställas i fönstret, på det patron, som kunde se detta ifiän sitt fönster, när han kom hem, skulle tro, att Petter hade gått j I i I I nom, på det han Skulle pillva alvarsaldt dd ee br ifrån sitt arbete och lagt sig att sofva, samt sålunda lockas upp i trappan till kammaren. Derefter hade han gått ut ur kammaren och ställt sig i en glugg utåt gården, för att afvakta patrons ankomst. — Klubban hvarmed dråpslagen skedde, hade han då bredvid !sig. Han hade förut bämtat den utur mälthuset innan feetta stängdes igen. — Uti gluggen hade han stått väl 3 timma och väntat. Patron hemkom vid pass kl. 11, och ingick först en stund i sina rum; derefier hade han kommit ut ur dem, stod och besinnade sig ett ögonblick och sprang derpå upp i den andra drängkammaITE Br la 7 oo 0 An ganAm 4wntthanns DA