Aftonbladet – 6 februari 1836, sida 1

za Från lingliga tider hafva kyrkans bedrifter i England varit märkliga. Hvad hvarje annan menniska skulle skämmas för eller bäfva för, det hafva Högkyrkans pelare tillåtit sig, oaflåtligen sedan flera hundrade år, utan all sorts hejd. Det skulle väl:tyckas böra väcka någon eftertanka hos en vanlig bildad menniska, om han nödgades att år ut och år in med våld indrifva afgifter af en folkhop, som år ut och år in vägrade och gjorde motsånd, dels emedan den icke eger något att. betala med, utan utmätning af den sista grisen .och det sista lakanet, dels .emedan den icke kan begripa någon förbindelse att betala. Till och med en jordegare skulle häpna för ett sådant förhållande vid indrifning af landträntan af sina arrendatorer; om han icke kunde förbättra sina underhafvandes vilkor, skulle han åtminstone söka att göra sig af med en egendom, deraf han måste uppbära sina inkomster under sådana vilkor. Annu besynnerligare måste hans känslor Vara, om det icke är fråga om hans egendom, utan om en ftjenst, som han Nb icke gör. Att då med våld utplundra det sista från en folkhop, som (det borde till och med han sjelf kanna) omöjligen kan fatta, hvarföre den