Aftonbladet – 5 februari 1836, sida 1

nr RR RR —-— I MM MMM mmm mm MUM MM HM OM MM HM HO HM HM VO OM UU UU — — — —L ——nz0m1mmmzmrmrmEermrmmpmpmmmbhLhwm—vsmmosms —— amm— A —A— rr nn — skulle aldrig lagen ålägga ett katholskt folk, att betala tionde till ett protestantiskt presterskap. — Då en lag, grundad på orättvisa, bibehålles, så blir deraf en bedröflig följd, att aktningen för lagen försvagas. I Foörenta Staterne (ty Lynch-lagen är inskränkt till gränstrakterne i vester, der folket sjelf måste skipa rättvisan,) faller det aldrig någon in att sätta sig till motvärn mot lagen, emedan densamma alltid år ett uttryck af folkets vilja. Under den sista, förfärliga branden i NewYork, då det blef nödvändigt ati spränga bus i luften, för att hejda lågornas raseri, såg man en köpman utan minsta knot lemna nycklarna till sitt hus och sima magasiner, då vederbörande autoritet i sådan afsigt begärde dem. I Irland deremot har det alltid ansets såsom en förtjenst att trotsa lagen. Hög och lig, protestant och katholik, huru mycken oenighet som också kunde råda mellan dem i andra häaseenden, öfverensstämde alltid deri, att bjuda lagen trots. För ett par år sedan publicerade Underhuset en vidlyftig rapport rörande sättet huru Sherifferna uppfyllde sina embetsiligganden i Irland; och af detta dokument visade sig att, med undantag af två eller tre grefskap, satte ingen sherif lagen i verställighet emot — någon gentleman. De högre gåfvo de lägre oupphörligt exempel af olydnad mot lagarne. Kunna vi väl undra att folket upphört ait anse lagen säsom ett skyddsvärn? — att man öfverallt ser rättegångar, der juryns partiskhet mötes af mened å vittnenas sida? . . Ända till dess vi förmå öfvertyga folkef i Irland, att lagen är grundad på aktning för deras bästa, är det fåfängt att boppas villig lydnad för densamma. Man kan antaga såsom ett allmänt gallande factum, att benägenheter att lyda lagen alltid står i förhållande till folkets öfvertygelse, att lagen har dess bästa till syftemål. Despoten må stfta lagar, men folket eluderar dem. Sinnet retas emot orättvisa, och den högt uppsatte kan icke undandraga sig lagens välde, utan att det verkar förstörande för moraliteten inom alla samhällsklasser. Alltifrån Irlands första eröfring af Engelsmännen, ända till närvarande stund, har makten blifvit missbrukad till folkets förtryck. Den. nuvarande ministeren har gifvit första exemplet af en: rättvis styre!se. Måtte lagstiftande makten också komma till den öfvertygelsen, att om den önskar förbättra Irländska folkets seder, så måste sådane lagar stiftas, som lända till dess bästa. Måtte all lagstiftning till fördel för partier och sekter taga slut! Dagens utländska poster medföra tidningar från Paris af-d. 23, från London at d. 26, samt från Hamburg af d. 29 förliden månad. Frankrike. Det dröjde således icke länge, innan hela upptåget med Humannska afskedet befanns vara — ett upptåg. Vederbörande hafva redan funnit, (hvad som kanske hade bordt kunna upptäckas före H:s afsked), att det icke är möjhgt att hindra räntenedsättningen. Det torde således bero af H. sjelf att återinträda 1 sitt fordna embete, när han behagar. Han tros dock icke hafva lust att, sasom en nåd af Mr de Broglie, emottaga ett embete, dit han snart nog kan inkomma på vilkor, dem han sjelf föreskrifver. Frågan har yäl icke ännu förekommit i deputerades plenum, men i bureauerna hade tankarna blifvit. högljudt förklarade, så att man förutsåg en stor och afgjord pluralitet i kammaren. Sauzet skall ifrigt hafva yttrat sig för nedsättningen, och sjelfve Guizot erkännt att principen är riktig, men att den icke borde verkställas för närvarande. I en af bureauerna hade Lacrosse väckt frågan och blott haft betänkligheter i afseende på allmänna kassor och barmhertighets-inrättningar, som hafva sina fonder i-5 proc. sedlar och skulle förlora på nedsättningen. Andra yttrade sig äfven varmt för saken; på annat sätt kunde den årliga skilnaden mellan inkomst och utgift aldrig försvinna, utan extra kredit-o. d. erfordras. Från landsorterna inkomma petitioner 1 ämnet. Hr dArgout skall till och med af sin företrädare hafva blifvit omvänd, så att han gjort kabinettet föreställningar i ämnet. — Oppositionen smickrar sig, att Humann icke förr skall åter inträda i kabinettet, än han kan göra det som konseljpresident. . Aprilprocessen, eller det såkallade rättegångsvidundret, är ändtligen slut. Kersausie och Beaumont äro. dömde till deportation, Provost och Crevat till tieårigt fängelse, Sauriac till femårigt dito och åtta andra till treårigt. Sex blefvo frikände. Mot de frånvara de, eller rättare förrymde, afkunnades äfven dom; den var blandad, såsom de närvarandes. Pariserfångarnas öde är äfven afgjordt. Den 30 Jan. skulle Fieschiska processen begynnas. Det föregifna anslaget mot Konungens lif vid kamrarnas öppnande tyckes vilja alldeles sjunka i glömska. En af de i anledning deraf arresterade, neml. Levrault, har emellertid rört på sig och i tidningarna uppmanat instructions-domstolarna att företaga