blifvit afskuret innan de såkallade nykomlingarne blif kinkigaste eller den definitiva regleringen 1frågakommit, och med således, genom redan fattade beslut, buudna 419 Mars 1830, beskrefvo huru de beredt medel till egentliga, höga bestämmelse, att föreställa kyrkan och ! bibehålla den i sin helgd. Af Borgare-Ståndet har man rätt att fordra tillgång imom sig på verkliga affärsmän; men huru minga sådana hafva hittils låtit förmå sig, att på en så obestämd tid, som från 3 till 16 månader, öfvergifva omsorgen om egna wvan-: ligen vidsträckta angelägenheter, och uppträda för att I verksamt taga del i behandligen af statens. Det fjerde ! eller Bondeståndet, hvaruti ej någon får inträda, som öfvergått till ståndets fredliga yrke, och sålunda sökt ! lugnet, efter att i sin ungdom och med hela dess liflighet hafva varit i statens tjenst eller tillhört annat stånd, kan naturligtvis ej lemna rik tillgång. på ämnen med ! stor insigt uti finanserna. Lägger man härtill att Riksdagsmän af ofrälse ständen väljas för hvarje RBiksmöte och ofta dervid så uttröttas, att de aldrig mera beträda denna bana, samt vidare att då de väljas, det sker! så kort tid före Riksdagen, att all förberedelse för dem är omöjlig, så är det lätt att finna huru få bland dem kunna direkt taga den detaljerade kännedom om stan tens verkliga bebof, och huru de dertill anlagne tillgångar blifvit använde, som erfordras för att hos sig sjelfve stadga oeh för andraredogöra för omdömen öfver i de tablåer af siffror och summor, som embetsverken för fem hela år hunnit upprita och uti stora tabellariska patenter framlägga. Effekten blir då vanligen att de såkallade Veteranerne gifva utslaget; och om någon ny representant skulle enträget yrka tid och rådrum attinarbeta sig uti ärenderne, är han lätt öfverflyglad genom uppgiften, att den i grundlagen för riksdagslängd bestämde termin sålunda fruktöst förflyter. Rådfråga vi erfarenheten från de sednare Riksdagarne, finna vi att den egentliga :Statsregleringen gått temligen hastigt för sig; och sedan sålunda tillfället till det djupare inträngaudet H vit, som man säger, varma i kläderna, har först det händer, måste verkställas. Efter denna beskrifning ligger det i sakens natur, att vi gerna ursäkta 1830 års rättskaflens representanter deras frikostighet i anslag. Mängden af riksdagsmännep i den belägenhet vi åskådat dem, blefvo förmodligen dfvertygade att de ej beviljat mera, än hvartill tillgångar voro påräknade, oeh regeringen sjelf likaså, då ständerne, uti deras underdåniga skrifvelse d. ERA alla extra anslag till följande riksdag. Största delen af representationen kunde lugn återvända ull sina hem. De hade uppfyllt nästan alla sin Konungs fordringar, och det utan att behöfva tillgripa det af nationen förhatade statslånssystemet, eller serdeles öka bevillningen. Väl inrycktes i reglementet för RgsKontoret uppdraget att låna, om tillfälligtvis någon brist skulle uppstå; men blott beräknadt för utomordentliga händelser. Sådane inträffade ej; men det oaktadt slog kalkylen. ej bättre ut, än att fastän sista riksdag börjades ett år i förskott emot hvad beräknadt var, riksgäldskontoret, enligt stats-utskottets betänkande N:o 193, redan 1833 hade måst upplåna, --1,300,000, och 1834. behöfde låna ytterligare 1,700,000, eller tillsammans 3,000,000. Se här följderna af den lofsjungna politiken, den lyckliga . uppfinningsförmågan af utvägar för det hela, och att sätta motståndet med dess theorier i minoriteten. Till 1834 års riksdag samlades väl representationen på det gamla sättet; men måhända hade publiciteten uppäggat lärgirigheten hos någre presumtuve riksdagsmän eller andre, hvilka med dem stodo i beröring. Måhända hade ock förra riksdagens beslut stt införlifva bruks-intresset med bergareståndet, hos den respektabla korps, hvaraf ofrälse brukspatronerne utgöra en icke obetydelig del, väckt en större håg att taga del i allmänna ärendens bedömande, än den tid då denna korps var delad i 2:ne underafdelningar, den ena i följd af börd, — den andra alldeles utan rättighet att representera. Behandlingen af passevolans-frågan vid den nästförutgångna riksdagen hade ock i sin mån ådragit sig en särdeles uppmärksamhet, så mycket heldre som den rörde nästan alla både representerade och orepresenterade, och var ett kraftigt medel att bevisa huru vid Riksdagen kan tillgå. Berättelserna öfver de åren 1830 och 1832 hållna statsrevisioner, från trycket utgifna emellan riksdagarna, voro ej eller utan interesse, och lästes åtminstone mera än förut. Man kan således med någorlunda säkerhet yrka, att sinnenadenna gång, mera än tillförne, voro stämda att med uppmärksamhet följa riksdagsärendernas blifvande gång. Dertill bidrog ock sjelfva riksdagskallelsen, som innehöll att realisationsfrågan ånyo skulle till pröfning förekomma. Nog af — vi våga påstå, at! sedan revolutions-riksdagen är 1809, eller den snart derefter inträffade thronföljarevals-riksdagen, ingen sådan börjats med det allvar, som nu ifrågavarande. SAÅYR vs ve Te av