Aftonbladet – 1 februari 1836, sida 3

2LAL böra bn MLUILL MU UV OUOIlJLLle NY HB LUMILE 2 RARE WL UM IIER MER på Jutland funnit uti en torfmosse ett mumieaktigt qvinnolik, hvilket, enligt senare undersökningar, med nästan afgjord visshet kan antagas vara liket efter Norrska Drottningen Gunhild, som var gift med Konung Erik Blodyxe, hvilken regerade från 931 till 935, och moder till Harald Graafeld, regent i Norige från 963 till 977. Berättelsen om likets upptäckt lyder sålunda: Vid gräfning i en torfmosse emellan Haraldskjärs kopparfabrik och Rude Mark, i Skibet socken, stötte arbetarne den 20 Oktober på ett särdeles märkvärdigt, nastan mumieaktigt qvinnolik, hvilket på halfannan alns djup var fastnagladt 1 jorden med pålar och stänger, hvilka påtagligen voro danade tull det använda bruket deraf. Liket ar af medelmåttig storlek, val proportioneradt, svartbrunt till färgen, buden nästan låderaktig, förmodeligen en följd af det jernhaltiga mossvattnet hvaruti det legat. Till följe af tändernes beskaffenhet har den aflidna varit en medelåldrig persodg, Huden var här och der något skadad, troligen. genom svårigheten att få liket lossadt från sitt läge; hufvudskålen dexemot, så väl som det älriga af hufvudet, var oskadadt. Benen och tänderna hafva likaledes den omtalta svartbruna jordfärgen. Inelfvorna äro borta. Vid liket fanns äfven lemningar af hågra klädningsstycken, enligt förmodan af skion. — På den, samma dag liket blef funnet, af Öfverheten anställda undersökning och förhör, kom man beklagligen till det resultat, att liket af denna oigenkännehga och i umgänget aldrig saknade person, som utom all tvifvel på ett våldsamt sätt omkommit, säkerligen i många år legat på stället, då griften hvari det fanns var alldeles tillgrodd, och under många århundraden icke varit uppränsad. Efter denna upptäckt begarde den utmärkte och berömde Historii-forskaren Petersen nogare upplysningar om ofvannämde lik ech stället, hvarest det blef funnet, . emedan en gammal sägen gick, att Konung Harald Blårtand, som bodde dels i Jillinge dels på Haraldsskär, lockade den Norska Drottning Gunhild ned till Dannemark och lät nedsänka henne uti en mosse, som efter den tiden kallades Gunhilds mosse. Sedan hans begäran blifvit uppfylld, lemnade han kort derefter upplysning angående denna sak: Från amnan hand har jag derom erfarit: att liket var påladt ned i jorden, i det både händer och fötter voro falnaglade vid träkrokar, som voro spitsade i ändarna, och pålar voro likaledes lagda tvärs öfver liket. Inelfvorna och köttet voro förtärde, så att liket endast består af knotör och hud, hvilken sistnämnde är hård som pergament och alldeles svartbrun ; håret var affallet, men låg vid sidan och var omlindadt med ett tjockt band ; drägten en stor skinntröja, är likasom liket svartbrun af mossvattnet. Vidare: Att den mosse, hvarest liket fanns, der på orten ännu är känd under namnet Gunhildsmosse, att det efter en sägen spökar på stället och att en Piga omkommit der för 40 år sedan. Dessa underrättelser äro mig vänskapligt : meddelade genom bref ifrån den orten. Gerna såg jag dock, att man äfven offentligt ville bekräfta det här meddelta, och tillfoga ännu ytterligare upplysningar om där t. ex. inga smycken eller dylikt äro funna, och hvilka olikheter som finnas i berättelsen om den omkomna Pigaa. Skulle detta lik möjligtvis vara hon? men vid Rätten är ju upplyst, att ingen der på orten är saknad; liket var icke af en ang piga (flicka,) utan af en medelålders Qvinna; skulle någon, som i våra tider rille döda en piga? bruka alla de omständigheter, att tillhugga sådane pålar, påkläda henne skinn och påla henne ned uti halfannan alns djup? . Antingen nu denna sägen antages uppstått vid ett slags miune af den urgamla ogerningen, eller blott som en bekräftelse på spökeriet, så ser jag icke annat, än stt det anses högst troligt att det mumieaktiga liket är af den Norrska Drottning Gunhild Kungamoder. Denna i många hänseenden märkvärdiga Drottning, som folket ansåg för en trollqvinna, blef med sin man Erik Blodyxe och söner, fördrifven från Norge och flyktade öfver till England, der familjen avtog kristendomen. Sedan Erik. var fallen i ett slag, flyktade Gunhild med sina söner till Harald Blåtand i Danmark, hvarest de fingo en förläning till sitt underhåll; harifrån bekrigade de Norge, och en af sönerna, Harald Gråfeld blef der Konung. Men sakerna togo en annan vändning; Harald Blåtand lät kasta Harald Gråfeld i Limafjörden, och denne blef igen dödad af Hakon Jarl, hvilken gjorde allt detta i förhoppning att vinna Norge; men skulle detta ernås, så måste också Kungamodren rödjas ir vägen; Hakon Jarl sände derföre bud till Danmark, och bad Konung Harald i hemlighet tillskrifva Drottningen och fria till henne; Harald gjorde det och skref: att Danmark ville blifva lyckligt med en sådan Drottning, han sjelf var redan en åldrig man och :önskade sig derföre ingen ung hustru. Drottningen fick Konung Haralds bref, gladde sig innerligen åt detta giftermål och var lättrogen nog, att resa till Davmark, Men Konungen lät der straxt gripa och nedsänka hen