En Rysk tidning berättar följande drag af mod och beslutsamhet hos en 12-årig gosse. En bonde i byn Jaltimolff, vid namn Bulanoff, fann i skogen en af sina kor sönderrifven, och då han fruktade att det vilddjur, som gjort honom denma skada, kunde ännu ytterligare minska hans boskapshjord, beslöt han att söka döda eller förjaga dessamma, i hvilken afsigt han den I Juni sistl. år begaf sig åt skogen, åtföljd af sin 12-åriga sonson Jonas. Innan de viste ordet af mötte dem en stor björn, sem gick rakt emot dem. Bulanoff lade ann med sitt gevär på björnen, men det klickade och nalle rusade i raseri på honom, fattade i honom med tassarna, och började sönderslita bonom. Da den hlla Jonas såg detta, skyndade han med en yxa till sin farfars hjelp, -slog i första hugget ut ena ögat på björnen, skadade med ett ytterligare hugg det andra, och då björnen riktade hufvudet emot honom, klyfde han med ett tredje hugg dess nos. Björnen sökte nu att få tag i gossen; men denne svängde sig alltjemnt undan, och fortfor att hugga björnen på nosen. Nu släppte djuret bonden och rusade på Jonas; men då björnen förlorat synen, och således icke kunde få fast gossen, återvände han brummande inåt skogen. Den gamla Bulanoff släpade sig till ett skogssnår, och gossen sprang till byn till sina slägtingar, för att påkalla hjelp åt farfadren. Denne bade fått wetton svåra sår och en sena på ena foten var sönderrilfven; men det oaktadt kom han sig. Björnen fauns, liggande död ungefar 50 famnar från stället, der han rifvit Bulanoff; hans längd var nära 3 alnar. — Den modiga gossen erhöll på Kejsarens befallning en siltvermedalj med inskrift: för olyckligas räddning, hvarjemte förordnades att hans förhållande skulle göras allmänt bekant genom tidn ngarne.