ska att förtyda de bästa afsigter, att ihopspinna elakbeter och att stifta oenighet. Ju mer de kunna gifva luft åt sin ondska, desto lugnare, desto mera tillfredsställde äro de; -de skratta åt det onda de kunnat anstifta, men äro derjemte ofta rädda och pultronaktige; brusa lätt upp, skrika och råka ej sallan i verkligt raseri. De hafva alldrig orätt, och sakna alldrig skäl att törebära till försvar (Esquirol). Sådane äro dessa sjuke; sådan är i det närmaste Enkan Nordberg, hvar sjukdom (mania sine delirio) således gör henne i hög grad farlig för samhället, och: nödvändigt påkallar hennes inclusion å Dårhuset, hvilket intygas så väl å min förut aflagde Embetsed, som ock med denna min edeliga förpliktelse: så sannt mig Gud hjelpe till hf och själ. — Stockholm den 8:de December 18335. Johan Dan. Ahlberg. förste Stads-Läkare i Stockholm. Kongl. Sundhets-Kollegium, till hvars pröfning detta utlåtande öfverlemnades, instämde i Herr Lif-Medici mening. Nordberg skördade häraf tvenne fördelar; den ena, att hon slapp ifrån allt straff för stölden, den andra, att hon, på sätt vi redan berättat, erhöll en tillflyktsort på Dårhuset för sina återstående dagar. Troligen fortsätter hon der sina deklamationer emot våld och orättvisa här i verlden, och underlåter visst icke, att åt hvar och en, som gör besök på stället, meddela sina skarpa anmärkningar öfver så väl Danvikens som hela Rikets styrelse. a 1