Hvem har icke hört talas om Nordbergskan, en galen qvinna, om unrder de sednare åren sprungit omkring här 1 Stockholm, för att visa sina papper, och beklaga sig öfver all den orättvisa, som blifvit henne tillfogad? Hon har nu ändtligen kommit till ro — på Danviken. I sluict af sistl. år häktad för en å Södermalm begången stöld, blef hon, för ransaknings undergående instäld hos Sodra KämnersRätten, kvarest Nordberg utan svårighet erkände sin förbrytelse. Men i hennes tal och uppförande inför Ratten framlyste så mycken oredighet, blandad med en otyglad ilska och sårande beskyllningar, emot så väl enskilde personer, som offentliga embetsmyndigheter, från de högsta till de lägsta, att domstolen ej ansåg sig böra afgöra målet innan Nordbergs sinnestillstånd blifvit af vederbörlig lakare undersökt. Förste StadsLäkaren, Hr Lifmedikus Ahlberg blef derföre anmodad att med sin uppmärksamhet följa Nordbergs uppförande; och då befanns det att Nordbergskan var galen af pur ilska, 6fver hvilkei förhållande Hr Lifmedikus afgaf följande, högst intressanta betyg: Anmodad af Stockholms Södra Förstads KämnersRätt att öfvervara den med enkan Maria Catharina Nordberg den 3:dje dennes anstalde ransakning, för att derefter afgiiva yttrande om hennes sinnvesbeskaffenhet, får jag tillkännagifva, alt, enär bemäålte enka, så väl utom som inför sjelfva Rätten, så i åtbörder som utlåtelser, ådagalagt ett förhållande, icke mindre vittnande om ett tygellost sinnelag, än verkligt oförnuft, jag icke kan draga i betänkande att förklera bemälte enka för sinnessjuk; men då dena sjukdomsart, hvaraf hon lider, hos oss är mera sällsynt, torde det vara nödigtatt här, såsom motiv och bevekelsegrund för! mitt bedömande, anföra följande karakteristik deraf, hämtad ur den psychiska medicinens sjukdomslära, Ibland rasande sinnessjuka (Maniaci), finnas några, som äro fullkomligt miktige af sin omdömesförmåga, men hvilkas känsloför någa och vilja är störd. Desse sjuke uppfatta och dömma öfrer ting riktigt, men af de ringaste anledningar, och stundom dem förutan, drifvas de oemotståndligen till utbrott af våldsamma handlingar och raseri. — Om man närmare detaljerar dessa sjukas egenheter, så återgifver man tillika enkan Nordbergs historia i nåra ofverstämmelse dermed. — De äro nemligen af en utomordenthg retlighet, så att de uppretas afallt, och finna allt motgjordt eller fiendtlig:; de ha en så stor orolighet, att intet hejdar dem, och deras verksamma liflighet är oofvervinnerlig; de äro listiga, lögnaktiga, oförskämda, fräcka, grälaktiga, Missnöjda med hela verlden och de huldaste omsorger; de beklaga sig alltid öfver personer och ting, och hafNa en tygellösbet och fräckhet i tungan, som intet kan ulibakahålla; de tala oupphörligt och öfverrösta andra, och om de af list eller beräkning ändra ton eller tankar, hafva de dock alhkid qvar inom sig föresatsen att skada. För dem är det en lätt sak att säga och göra det skändligaste; de förtala, svärta, äl