Aftonbladet – 28 januari 1836, sida 1

det är verkligen icke något tomt ordsveall, om Frankrikes representanter, vid hvarje ny sessions början, åter höja sin röst för Polen. Om vi än derigenom icke kunna återgifva Polackarne deras fädernesland och deras lycka, så bibehålla vi likväl derigenom deras hopp, den bästa tröst i lidandet. Våra protestationer äro ändamålsenliga, emedan vi derigenom å nyo gifva tillkänna, det vi icke medge Ryssland någon rätt att förfara som det nu gör, och om något vidare icke sker å vår sida, så får sådaut tillskrifvas, icke vår vilja, utan den ögonblickliga öfvervigten af oöfverstigliga hinder. Kanmaren äger ingen annan utväg att uuderrätta Rysslands Kejsar2 om hela Frankrikes tankesätt; o. s. v. Hr Marc Girardin talade om Preussens förhållande; yttrade sitt tvifrelsmål, att det var af intråsse för handelsfriheten som det afslutat sina tulltraktater, utan emedan det velat göra sig till medelpunkten för Tysklands materiella enhet. Det har, sade ban, sedan fem år gjort allt, för ait utvidga sin magt på bekostnad af de smärre Tyska staternas frihet och sjelfständighet. Ogerna yttrade han sig emot Preussen, hvars ärofulla — historia, hvars bildning och administrativa skicklighet han medgaf. Men hvarföre har Preussen icke förblifvit troget 1813 års fana, under hvilken det i sjelfständighetskriget skördade så mycken ära? Hvarföre har det upphört, att med fasta steg fortgå på den Tyska nationalitetens bana, utan i stället lånat sitt öra åt de inspirationer, so m tillhviskats det från Petersburg? Hvarföre slutar sig dess regering dagligen allt. mer och mer till det Ryska intresset och den Ryska politiken? Han öfvergick derefter till Polen... Verldshistoriep, sade han, visar oss ett stort, Sett gåodligt Polen, 3det Polen som styckades år 1773, som vaknade 1791, som ånyo gick under, och som år 1830 än en gång försökte uppstiga ur grafven. Om detta Polen vill jag icke tala. Det tillhör den förflutna tiden, och — så hoppas jag — äfven framtiden. Men det unga Polen, hvars existens vi ännu ega rättighet att reklamera, är det lilla, blygsamma Polen, såsom det etablerades på Wienska korgressen. Visserligen hade det knappt en skymt qvar af sin fordna herrlighet; men Rysslands dåvarande beherrskare förde åtminstone ett aktningsfullt språk emot denna lemning af det gamla Polen; det egde institutioner, en landtdag, personlig frihet och en slagstryckfrihet. Afven fanns det en Polsk talare-tribun, hvilken, ännu mer än nationalhbatet emellan Ryssar och Polackar, utgjorde Europas väktare mot Ryssland. Nationers ömsesidiga antipati för hvarandra kan slockna; men dessa representativa inrättningar, denna Polska frihet och denna Polska talare-tribun, — huru varsam hon än nödgades vara — bildade ett ungt, eldigt, frisinnadt Polen, och deri låg Europas bästa gränsmur emot Ryssland. Detta skall alltid, blott med den yttersta försigtighet, våga sig dit, hvarest det finnes en folk-tribun och någon skymt af frihet. Ryssland och friheten äro tvenne oförenliga begrepp, och derföre är frihet det bästa bålverk emot Ryssland. (Öfverljudt bifall.) Talaren visade nu huru dessa åsigter gjort sig gällande redan på Wienska kongressen, men huru den nuvarande kejsarens åtgärder tillintetgjort alla dess stipulationer, äfvensom hans bekanta tal tydligt utvisade, det han ansåg Polen som en Rysk provins. Det var derföre af nöden, att kammaren protesterade deremot, äfven emedan sådant skulle oroa Ryssland och hindra det från att kasta sig på Orienten. Ja, repade han, Polen är Rysslands ömtåliga sida, ty försynen har velat, att en begången orättvisa alltid skall oroa den som begår henne., Jag hoppas, det vi ej skola låta förmå oss, ati genom vår tystnad unna detta sår tid ait läkas. Hr Sauzet, kommissionens rapportör, försvarade adressens ordalag, cmedan kammaren förmodligen icke hade för afsigt, att för Poleus skuld inlåta sg i krig med Ryssland. (Härvid hördes från oppositionen ferfaldiga fornekelser af talarens men ng.) Emellertid syntes amendementets sak ännu icke viss om framgång, då Hr Odilon Barot räddade den genom en ny och lycklig improvisation. Såledesaf försigtighet, sade ban bland annat, skulle vi undvika, att uttala Polens namn? -En sådan försigtighet må förr ha varit af nöden, då Frankrike i sitt inre, var sönderslitit af partier. Men nu, då J sjelfve sägen, att dess lugn är betryggadt, nu hafven J intet skäl att än framgent låta det förblifva i den förödmjukade ställning tll frammande magter, som JI fordom förklarat oundviklig. Eller viljen J kanhända, att Polen icke ens skall få boppas, för det att alla Ryssars sjelfherrskare förnekat det hoppet? — — Representanter för en stor nation! Er tystnad angående Polen skulle tagas för ett erkännande af Rysslands rätt öfver detsamma. Betänken Er väl, om Edra kommitenter verkligen skulle godkänna ett sådant medgifvandel! CR Då omröstningen nu företogs och en stark majoritet visade sig för amendementet, hördes ett dundrande bifall, i synnerhet från de båda yttersta sidorna af kam