Aftonbladet – 27 januari 1836, sida 2

rm -— rn MM 7 XX —a MgJp8mmmmnjjkmkjmsmjJjJjtoJJ I OM MO In .W8W81 n mmmmmna mo onnm pmfpomv mpm rprp mn mjnmvsm um fm mm HH Vv MMM MAI IIUCHUISSUL alonRadillat CU AN d la vin, hvilket han, för att erhålla tillräckligt mod till gerningens utförande, nästan ensam utsupit. Enligt i samråd med Svensson och Fredriksson, uppgjord plan, verkställdes mordet på följande sätt: Sedan klockan efter 12 alla af husfolket gått till hvila, men efter hvad Carl Persson visste, Carl Johan Wertmäller ännu var uppe, begaf Carl Pehrsson sig in i Brygghuset samt uppgick i drängkammaren, hvarest alla fyra drängarne och ibland dem Svensson och Fredriksson sofvo eller åtminstone låtsade sofva. Här ställde Carl Pehrsson ifrån sig lyktan, i den förmodan att Carl Joh. Wertmiller, då han, efter sin vana, besökte verket, skulle, genom det åt gården belägne fönstret, varseblilva eldskenet samt, af sådan anledning, begifva sig dit att mana Carl Pehrsson till sina göromål i ölboden. Emedlertid ställde Carl Pehrsson sig utanför i vinden, försedd med en större trädklubba. Den vid öofre ändan af irappan varande ledstång lösrycktes och kastades inåt viden, på det att den icke skulle vara Carl Pehrsson till hinder. Efier en korrt stunds väntan förmärkte Carl Pehrsson, genom en å taket varande glugg, Wertmiller komma gående utåt gården, samt, såsom Carl Pehrsson förutsett, taga vägen åt Brygghuset och vidare uppföre den derifrån tili drängkammaren ledande trappa, invid hvilken Carl Pehrsson ställde sig med klubban upplyftad. Då nu Wertmäller hunnit så högt upp på trappan, att han af Carl Pehrsson kunde åtkommas, gaf denne honom med klubban ett åt hufvudet rigtadt slag, hvilket, ehuru det träffat, icke haft annan påföljd än att Wertmäller började skyada uppföre de återstående trappstegen. Cerl Pehrsson var emellertid tillreds med ytterligare ett slag, dervid Wertmiller ramlade baklänges trappan utföre, och Carl Pehrsson släppte klubban, hvilken äfven föll ned i Brygghuset. Carl Pehrsson hade hårvid blifvit mycket förvirrad, men hemtat sig snart samt ingått i drängkammaren och hemtat den der lemnade lyktan. Alla hade der varit tysta, så att Carl Pehrsson icke visste huruvida någon af dem hört hvad som förehafts i trappan. -Nedkommen i brygghuset träffade Carl Pehrsson derstädes Bryggaren Wertmiller, som höll på att resa sig upp, samt tillsade Carl Pehrsson att stanna, men i stället att efterkomma detta, hade Carl Pehrsson fattat klubban och med densamma ånyo gifvit honom ett hårdt slag, likaledes på hufvudet; hvarefter, och ehuru Wertmiller stretat emot, samt börjat jämra sig, Carl Pehrsson släpat honom till det så kallade slocket, hvarest han blifvit nedstörtad. Carl Pehrsson hade genast derefter skyndat in uti Wertmällers kammare, stoppat i sin ficka det framme liggande uret, samt, sedan han hemtat en hammare, med densamm öppnat byrån, hvarest han tagit så mycket penningar som der fanns liggande, äfvensom två rockar, en hatt och en väst. Det påhafde förklädet, hvilket lärer blifvit blodigt, inkastade han i kakelugnen, hvilken nyligen förut blifvit eldad. Härefter begaf han sig genom bakporten från gården framåt Staden och Norrmalm samt ut genom Norrtull, hvilken han passerat, då klockan slagit 2. Första natten hade han tillbragt i Enköping, hvarefter han fortsatt resan på sätt vi förut berättat, till Norrköping, der han inträffat sistlidne Thorsdags afton. Drängarne Fredriksson och Svensson hafva, hvar för sig, nekat och bedyrat, att de icke egt ringaste medvetande af, eller kännedom om Carl Pehrssons förehbafvande, och icke heller hade någonsin tal dem emellan uppkommit om husbondens misshandlande. Om natten då våldsgerningen skedde, hade de sofvit och icke hört det ringaste af hvad som tilldragit sig i brygghuset. Vid Carl Pehrssons gripande i Norrköping hade han af det tillgripna godset i behåll 924 R:dr 39 sk. banko i silfvermynt, löspenningar samt större och mindre sedlar, en sekundavexel på 530 R:dr Hamburger banko, en silfvertesked, uret samt klädespersedlarne. Gevaldigern Nystrand i Norrkoping hade, sedan brottet blifvit kändt derstädes, träffat samråd med en i samma gård som Carl Pehrssons broder Kindblom boende person. att af denne erhålla underrättelse om någon främmande besökte Kindblom. Sedan Carl Pehrsson, åkande med en bonde, på aftonen anländt till staden samt vid en vinkällare uppgjort liqvid för skjutsen, begaf han sig gående till bemälde sin broders hemvist. Denne träffade han likväl icke hemma, hvarföre han, sedan han detta oaktadt ingått och i en byrålåda nedlagt det knyte med penningar han förde med sig, samt stoppat nyckeln på sig, åter utgått åt staden för att vid sockerbruket Gripen, der hans två i Norrköping witande bröder äro arbetare, söka att träffa dem. En af desse hade han också här funnit, och i sällskap med denne samt ett par andra arbetare vid bruket, återgått till brodrens bostad. Länge hade han här icke uppehållit sig, förr än gevaldigern Nystrand, -som erhållit underrättelse derom att Kindblom hade frammande personer hos sig, inträdde åtföljd af ett par andra polisbetjenter. Allmän bestörtning hade uppstått bland de innevarande, hvilka alla voro for Nystrand okände, så 2 mR 1