blicket då den stötte på grund (omkring kl. 4 e. m.) kunde för mörkrets skull icke urskiljas. — Detta ögonblick var omkring vid solens nedgång, såsom j2g redan namnt. Då var ännu fullkomlig dager, tillräcklig att med blotta ögat från det strandade fartyget till inemot Kungsholms-skansar skönja den ombord vordne Utlångs-lotsens båt, som efter strandningen satte af ifrån fartyget, för att söka hjelp i land. — — Hvarföre befälet förmodade, att den, liksom 2:ne dagen förut inkomne fartyg, ankrat inom de yttre grunden. Briggen, som hade lotsbåtar om bord, afsände en sådan till staden, till fartygets kommissionär, Konsuln Palander, med underrättelse om händelsen. — Konsuln afreste genast med samma båt till det strandade fartyget, sedan han förut gjort anstalter om utsändandet af en tom galeas, hvilken ock afseglade. — I afseende på denna af författaren anförda förmodan, hänvisas han till hvad jag redan förut repeterat om Atlas flagg i Show, dess kontinuerade kanonskott och det af honom sjelf erkända vackra vädret. Det är naturligt att Kaptenen med glädje skulle antaga utlängslotsens anbud att tillika söka den serskilda hjelpen, då han sjelf begagnat en sjömans utvägar att begära den allmänna. Kaptenen kunde så mycket mindre hafva någon kommissionär i Karlskrona, som han var destinerad till Norrköping: Att han adressera de sig till konsul Palander, var naturligt, då han genom lotsen fick veta att denne Herre vid dyhka tillfällen törut alltid lemnat sitt biträde — och det var lyckligt; ty denne verksamme man gjorde mycket för lastens och fartygets bergning, oeh det skulle varit ännu lyckligare om hans privata förmåga kunnat uträtta mera; men der fanus rid ullfället intet annat tjenligt artyg för honom att tillgå än den s. k. tomma galeasen, och den var tyvarr , icke tom, utan innehade last, hvarfore den icke kunde bärga mera gods ant den gjorde. — a a Utan att vidröra hvad som Amiralen, med befälhafvande amiralens fullkomliga instämmande (som orden lyda) beslutit, vill jag blott omnämna, att briggen Atlas ännu i tjugu timmar efter strandningen hölls läns utaf besättningen, och att den första krono-assistans som briggen fick, kom 24 timmar efter strandningen, då briggen redan var i marvatten och sjögången i tilltagande hindrade all räddning af skepp, gods och folk; ty få timmar efter krono-båtens ankomst, blef det omöjligt för dess manskap att bålla den läns. Författarens anförande, att löjtnant Ameen befallte masternas kapande, är ett misstag. Vare det långt ifrån mig att neka den sjelluppoffring, mensklighet, verksamhet och det lugna mod Löjtnanten Amcen vid tillfallet ådagalagt: han biträdde äfven personligen vid masternas kapande; men Kapten Falk (hvars manliga rådighet alldrig öfvergaf honom) i det kritiska ögonblicket då briggen under eu doft brakande öfvergick ifrån styrbord till babord-sidan, befallte detta kapande, och förde sjelf mill sista stund befälet om bord på Atlas. Anförandet att dagen derpå, eller dev 12.1e, allt manskapet blifvit bärgadt igenom ankomsten af en Gigg, Aspoöoch Kungsholms båtar, är sannt hvad kronans folk, en del al briggens besättning samt-en Passagerare vidkommer; men faran var då redan öfverstånden till det mästa, och kapten Falk med de bästa af hans folk qvarblefvo på vraket. Att fartyget kom på grund i vändningen och således med ringa fart är ew oriktigt och högst besynnerligt anförande. Fartyget gjorde omkring fyra mils fart och stötte i samma ögonblick som Lotsen befallte vända, utan att det ens hunnit känna rodret. Ett fartyg vänder icke så latt, som mingens tankar flyga. — — Författarens yttrande om kraftiga åtgärder som ögonblickligen bort vidtagas, vittna om huru liten mida han gjort sg att samla simma materialier, då alla man om bord genast vid strandningen drogo försorg om båtarnas löstagande ifrån däck och utsättande, kabels och ankares utförande akter-ut, för alt vinda fartyget af grund, hvartill användes de yttersta ansträngningar, och de väl skalkade luckornas öppnaude, de tunga sockerkistornas lossning m. m. Det försvar för lotsens kunnighet författaren bygger på Åspö-bönders autoritet, torde komma att förfalla, i fall krigsrättens protokoller snart komma att upplysa, att ban icke undergått den af författningarme föreskrifna lets-examen. Så gick dett verkligen till. Ögonvittne till briggen Atlas olycka. re En icke namncsifven Insändare har uti ett bref till