Aftonbladet – 21 januari 1836, sida 4

Strodda tansar oliver musiken, 24 sk. Nedannämnde Böcker, hvaraf, utom den näststående, alla de. öfriga nyss lemnat Piessen, säljas i Hufvudstadens och Landsortens fleste Boklådor nesmligen: å 4 Både 16 sk, Bko häftad RBomurntiska Seråättelser utur Polens Historia af Alexander Bronikowskti. h5 delar i 3:ne häft., S32 pag. stor 8:vo.) , Polen har för icke längesedan, genom sina nya öden, återkallat Eurcpas uppmärksambet till detta lands fordna märkvärdiga skiften. De inre och yttre skakningar och strider, under hvilka det Polska folkets högsinnade och tappra, men oroliga ech tved:ägtsdigra lynne utveckiat sig, förtjena denna uppmärksamhet så mycket mera, som de röja g undämnet till de olyckor, genom hvilka detta folk väckt ett rättvist medlidande. Den mest Jysande epoken af Polens historia har gifvit ämust för des:a Berättelser. Polen i sjuttende århundradet eller Jehannes den Tredje Sobieski och Hans hof, i fem delar, utgör det hufvudsakliga af denna romantiska tafla; en annan berättelse, Val-dagen, är att betrakta såsom Inledning till den förra. I denna inledning gör läsaren bekantskap med folkets inre författning, magnaternsternas sinnelag, lefnadssätt och passioner. Han ser här det f.ö till Statens svaghet och upplösning, som lig i val författningen och den valda Konungens alltför inskränkta makt. Han ser huru våälfiiheten — denna de storas rätt att. eftersträfva det högsta eller utkora en herrskare efter deras sionc, öfver hvilken rätt den Polska Adeln högmodades, erbjöd näring för de våldsammaste passiorners utveckling och strid, och nästan oundvikligt måste framkalla dem. Vid det tillfälle, som tecknas i denna berättelse, var det lyckans nyck, som förlänade kroran åt Johannis den Tredjes företrädare Michael, ättlingen af ev sjunken furstelig slägt ; men i bakgrunder af den lifliga taflan visa sig redan de passioner verksamma, för hvilka fäderneslands-kärleken måste duka under, när nationen cj mer inom sitt eget sköte egde någon man, med Joban Sobieskis ovanliga egenskaper och hjelteära. Valdagen införer läsaren på sjelfva val-fältet vid Wola utanför Warschau — införer honom i sjelfva val-församlingen. De ränker och planer, genom hvilka ett Polskt Konungaval. förbereddes; de bullersamma uppträden som beledsagade detsamma, de högtidligheter, med hvilka det slutligen blef fulländadt, framträda här för läsarens ögon. Förattaren har äfven förstätt att begagna den valdes enskilda ställning och karsakter, för att gifva intresse åt taflan. Kontrasten mellam det djup af fattigdom och förakt, hvartill Michael hade nedstigit genom lyckans vidriga skiften inom hans ätt, och den oförmedade gunst hvarmed hop upphöjer hos nom till sina solbeglänsta höjder, i en stund då han icke ens anade hennes benägenhet, väcker detta interesse och det underhålles genom den e farenhet han äfven i samma stund måste göra, att hans ärerika lott fordrade det svåraste offer — offret af hans hjertas första kärlek. I Polen under sjuttonde århundradet tecknas en stor konung i kampen mot sitt tidehvarfs, sitt eget folks, sin ränkfulla gemåls, sina af undsjuka granna:s, sin oeviga familjs svaghet: r; i kampen mot en långsinnad och trolös politik, söm beherrskade hans tid. Johannes Fobieski var under sin kraftfulla ålder en Europeisk hjelte; ett ögonblick stod han på ärans öfversta höjd i sitt tidehvarf, då han utanför Wiens murar besegrade Turkarnes öfverlägsna makt och frälsade Europa från faran att öfversvämmas af mobamedanismens hjertlösa anda, Det är i återskenet af denna ära, som Johan Sobieski visar sig under sina senare regeringsår, i denna historiska roman. Skådeplatsen är rik och omvexlande. Man ser hjelten än omgifven af sina krigare vid gränsorna af silt rike, under striden mot Kristenhetens fiender; än i glansen af sitt hof; än i det enskildta lifvet — och honom ser man alltid med vördnad och deltagande; ty han är alltid ädel, öppen för mensklighetens ömmaste känslor, stor och segrande öfver sig sjelf äfven i motgången. En mängd väl tecknade karakterer, tecknade med historisk sanning, framträda i den store Konungens omgifning. I D ottningens karakter visar sig der. förunderliga föreningen af stridiga passioner, som icke sällan ulmärker fruntimmer med vanliga själs-förmögenheter. Den Fransyska ambassadörens, Abbotens af Bonport Polignac s karakter är en roästerlig och lefvande bild af en den tidens diplomatikus. Och hvad som i synnerhet förhöjer denna romans värde, är att den helt och hållet hvilar på historisk grund. Författaren har hemtat ämnets bebandling och sjelfva karakterernas teckning, ofta sjelfva uppträdena och samtalen, utur samtida memoirer och anteckningar. Man igenfinner derföre här den då rådande