dimensions-tabeller eller ens ritningar blifvit Morsing tillställde, ehuru han dem både hos krono-ombudet och hos Kongl. Krigs-kollegium begärt, hvarigenom Morsing blifvit försatt i fullkomlig villervalla i hvilken proportion mot modellen de betingade pjeserna borde vara gjorde, till den grad, att Morsing sväfvade i okunonighet om de nya sadlarne skulle vara större eller mindre än modellen: att således krono-ombudets skrifvelse den 31 Augusti 1833, och de dermed följaktlige modeller voro så tvätydiga, så förvillande, att de hänviste till tvänne serskildia obestämda och olika mått i alla proportioner, för sadeltillverkningen, hvilken likväl aldrig kunde effektueras annorlunda, än efter ett mått: att följaktligen modellen icke var, hvad den nödvändigt borde vara, en hestämd, efterrättlig och noggran modell, som kunde tjena till ofelbart mönster och ef:ersyn i afseende på den beställda varans både detaljer och helhet, utan en förfuskad, oefterrättlig, obestämd och felaktig modell, hvilken tillika saknade all egenskap, att i afseende på mått och proportioner lända det minsta till vägledning, men i stället ull blott irring, misstag och osäkerhet, samt efter hvilken modell det betumgade arbetet hvarken fick förfärdigas eller kunde eller fick besigtigas: att kontraktet om leveransen likväl ålade Morsing den noggrannhet i tillverkningen, alt, sedan persedlarne voro gjorda efter framdeles erhållande, till formen bestämd modell, hvilken borde vara sednast den 31 Augusti 1833 aflämnad (se andra och tredje punkterne), hvarje af de 1,468 sadlarne borde befiunas till formen så lika, att delarne kunde mot likartade utbytas (se andra punkten), samt att besigtningen skulle förrättas enligt Kongl. Förordningen den 20 December 1825, på sätt att delarne skulle besigtigas först särskildt hvarje klass, och sedan sadelställningarne sammansatte, (se sjette och sjunde punkterne), hvarföre, och då nyssnämnde Kongl. Förordning stadgar svåra påföljder för leverantören, i händelse pjeserne, som levereras, icke äro 1 allt felfrie och fullkomligt svarande emot kontraktets alla punkter, Morsing här icke egt annat val, till skydd mot krono-or budets tredsko, till skydd mot dess makt och myndighet att ensam forrätta besigtningen, och til skydd mot det enskildta intresse Akerstein äfven bevakade, än att redan från början, då arbetet skulle företagas, hos Kongl. Krigskollegium anmäla de från Akersteins sida lagda hinder för dess fortgång samt inställa arbetet intilldess Kongl. Kollegium, såsom en Kronans högre auktoritet, derifrån penningarna i och för leveransen förskjötos och skulle utbetalas, hunne att förskaffa Morsing en bestämd modell, hvilken dock aldrig erhållits, enligt hvad Kongl. Krigs-Kollegium och Hr GceneralAdjutanten för armdeen sjelfve officielt inberättat till Kongl. Maj:t, som inhemtas af Korgl. Maj:ts Nådiga Bref till Kongl. Krigs-Kollegium den 9 Maj 1835, der det heter: att några fullständiga modeller och profver å sadlar efter Akersteins uppfinning icke ens ännu blifvit för bemälte auktoriteter tillgänglige, äfvensom lämpligaste sättet för tillverkning af bågarne till de sadelställningar Åkerstein inventerat, ännu icke eller är fulleligen utrönt. Mot Åkerstein, i egenskap af patentinnehafvare och enskild person, hvilken genast i början, når kontrakten underskiefyvos och första förskottet på betalningen lemnades, tillvällat sig 2 Rdr Bko för hvarjebeställd sadel, eller tillsammans 2.936 Rdr Bko, har åter Morsing stödt sin talan derpå: att Morsing genom missledande uppgifter åtkommit denna patent-lösen: att Akerstein redan från början, då patentet i Kongl. Komm. Kollegium utföll, försummat de vilkor, hvarmed patentets begagnande var förknippadt, och således redan år 1831 försutit detta patent, hvilket också Kongl. KommerseKollegium sedermera, genom resolution den 15 Jan. 1835, förklarat: att derjemte,; när Akerstien inställde sig hos Morsing och utbjöd sitt patent till salu, äfven i fråga om sadlars tillverkning för kronans trupper, patentet var i detta afseende redan förut försåldt till Kongl. KrigsKollegium : att Akerstein följaktligen — till tvenne sålt en och samma sak, af hvilken han var, då försäljningen skedde, icke egare: att då lyftningen af de 2,936 R:dr banko, som Akerstein sig sålunda tillvällat, grundade sig äfven på det kontrakt han, i egenskap af k:ono-ombud uppgjort, och som förutsatte, att en bestämd modell för sadlarnes tillverkning skulle af honom aflämnas till Morsing, hvilket icke skett, och hvar genom sadeltillverkningen måst inställas, Akerstem derföre, af dubbelt skäl, borde, återbära hvad han lyftat och ersätta skadan, emedan han icke uppfyllt de skyldigheter, som med hans betingade rättigheter stodo i sammanhang, och emedan summan, som han uppburit, utgjorde en ingredierande del i betalningen för den, genom hans förvållande. utebhfne leveransen. Det är öfver dessa, 1 förestående, nu slutande species facti, framställde tvistefrågor, och hvad derom blifvit å ee oo . SS 2 hh 1 Ja UK of 14 FN