Häröfver hörd, har Akerstein icke eller inför H. Exc. Hr General-adjutanten för Armeen kunnat förmås, utan bestämdt vägrat, att aflemna annan modell, än den Morsing redan tillställda, samt i öfrigt hemtat undflyk-. ter: derifrån, att Åkerstein icke såsom tjenstman, ulan såsom enskild person, låtit betala sig både af Kronan och af Morsing för patentets begagnande åt Svenska trupper, hvarjemte Åkerstein, sedan han väl fått penningarne i handom, också ansett sig fri från all för-, bindelse, att, såsom krono-ombud, bidraga det hans, efter liqviden numera af honom sjelf för felaktige förklarade , sadlar blefvo fullkomnade och för Kronan. af någon nytta. I anseende till dessa, sålunda yppade stridigheter emellan Morsing och Akerstein, hvilka endast förorsakade tidsutdragt, utan att något resultat derigenom kunde vinnas, täcktes Kongl. Maj:t, efter derom gjord underdånig anmälan, uti nådig skrifvelse till Kongl. KrigsKollegium den 8 Mars 1834 förordna, att det Akerstein, såsom Kronans ombud, med sadelanskaffuingen lemnade uppdrag borde upphöra, samt att Kongl. Kollegium i samråd med Hr General Adjutanten för armeen, egde vidtaga de lämpligaste åtgärder, hvarigenom denemellan Akersten och Morsing kontraherade sadel-leverans för Krovan, måtte ju förr desto heldre till verkställighet befordras. Kongl. KrigsKollegium lät derefter, genom 2:ne Hrr officerare, Ryttmästaren v. Troil och Kapten Callerström, verkställa flera försök vid Nyköpings Faktori, till utrönande på hvad sätt sadlar efter Akersteins upfinning kunde effektueras mest ändamälsenlige och med minsta möjliga kostnad, eftersom Akerstein icke ens kunnat af dem prestera en felfri modell. Resultatet blef att sadlarne väl kunde göras, men med. förändring i vissa delar af arbetssättet, och af modellernas skapnad. Men det erbjudande, som derefter gjordes Morsing, att efter den nya modellen fullgöra leverans-kontraktet med Akerstein, bar han afslagit, af skäl, att detta kontrakt nu mera vore genom krono-ombudet å kronans sida brutet, att följderna deraf borde först utredas och afgöras, så att Morsing vore Akerstein qvitt och njutit skadeersättning, samt att, sedan äfven den af Morsing kalkulerade tiden för arbetets verkställighet vore förliden, och den nya modellen olika med Åkersteins, nytt kontrakt efter förändrade priser och andra villkor måste uppgöras, imnan Morsing kunde leveransen sig åtaa. ; Då de begge kontraherande, Åkerstein och Morsing, sålunda, hvar från sitt håll, vägrat att bringa kontraktet dem emellan om denna sadelleverans till verkställighet, har Advokat-Fiskals-Embetet i Kongl. Krigskollegtum 1instamt Morsing till Nyköpings Kämnersrätt med påstående om leveransens fullgörande i alit fall, eller ock om förskottets återbäring, samt skadeersättning till kronan, enligt åberopade författningar ; hvarjemte Advokat-Fiskals-Embetet reservationsvis instämt Akerstein till Stockholms Norra Förstads Östra Kämnersrätt, att ersätta kronan för hvad, genom hans förvållande, såsom kronoombud i denna affär, kronan kan blifva lidande. Morsing åter har till Nyköpings Kämnersrått genstärht om kontraktsbrott och skadeersättning, ej mindre Korvgl. KrigsKollegium, än äfven Åkerstein i dess dubbla egenskap af Krono-ombud och patentinnehafvare, i anseende till den gemenskap och det sammanhang Akersteins åtgärder i dessa begge hänseenden haft med hvarandra; men uppå Akersteins emot domstolens behörighet gjorda invändning, den Kämnersrätten, genom utslag den 3 Februari 1835. ogillat, och Åkerstein till Kongl. Svea Hofrätt fullföljt, har Kongl. Hofrätten, medelst ändrande utslag den 29 påtöljde Maj, förklarat, att så vidt käromålet rörde Akersteins person och honom enskildt anginge, detsamma borde instämmas och upptagas der Akerstein sitt bo och hemvist hafver, i följd hvaraf Morsing nu mera äfven instämt denna sin talan, emot Akersteim personligen, till Stockholms Norra Förstads Östra Kämnersrätt; och fortgå nu inför bemälde tvänne Kämnersrätter skriftveslingarne i alla dessa tvister. (Slut e. a. g.