Aftonbladet – 19 januari 1836, sida 3

Om Kongl. Teatern denna vinter icke lofvar mycket, hvarken i dramatiskt eller musikaliskt hänseende — ty Den Stumma, som nu är under öfning, lärer, äfven om hon kommer på scenen, icke beräkna sin största effekt på musiken -— så tyckas likväl tonkonstens vänner icke heHer nu bli helt och hållet lottlösa. Herr Mankells soirter för den klassiska musiken förestå, och Herr Berwalds hafva redan börjat. Den första af dem gafs, såsom vi förut nämnt, i Lördags, och denna början rättfärdigade; hvad man väntat af Hr B:s utmärkta talang, hvars förnämsta glanspunkt är Qvartetten, hvari han hos oss ej har någon mediäflare och kanske aldrig varit upphunnen. Exekutionen är i detta fall lika herömvärd; som valet. Namnen Hayden, Mozart, Rhede, äro tillräckliga, för att gifva begrepp om valets urskillning och smak. Dessa mästares arbeten, utförda med He Berwalds precision, lätthet och elegans, och hans spel understödt af Hrr Elvers, Randel, German och Sussmilch; utgöra ett helt, som Jeninar ingenting öfrigt att önska. Fru Berwald sjöng dehna afton tre romancer af Auber, Rossini och Meijerbeer, hvilka hon sjelf ackompanjerade, samt en aria af Mercadante, hvilka sångnummer utgjorde ett angenämt äfbrott i den möjliga enformigheten af qvarietterna, i fall äfven det goda kan sägas bli enformigt. Auditorium var ganska talrikt — omkring 300 personer — och både publiken och artisterne känna sägas hafva haft skäl att vara nöjda med hvarandra.