Aftonbladet – 18 januari 1836, sida 3

. falla. FÖRT ..Ionan vi gå långre, vilja vi kasta en flyktig blick på hvad no TES SA RO UR Om TEA ATT RE fall är, en-talemaade, ett försök att bringa förskräckelse och tandagnisslan öfver menniskor, som izke fatta vältaligheten förr, än hon kommer kapptals. Danmark försökte, hvad det ville säga att ärligt och troget omfatta Napoleons parti; och Danmark led visserligen, dock icke svårare, än vi lidit, först af ett vansinnigt kif med honom och sedan genom ett förbund, som var krig, och ett krig, som var förbumd: Så mycket är säkert, att vi, genom samma politik som Danmark, lika litet hade blifvit follkomligt förstörda som det, och att mången nation underkastat sig vida större uppoffringar och lidanden, för att hinna ett så vigtigt mål, som det att försäkra vilkoren för sin och hela den civiliserade verldens framtida existens). Det är anmårkningsvärdt, att samma personer, som annars läsa anathemer öfver krämaranda, materiella beräkningar 0. d., nu vädja till just samma afgudar och på deras altaren offra alla vältalighetens saltkappar, som de kunna åstadkomma. Om deremot så hede åtburit, att saltet? legat i andra vågskålen eller talat för Napoleon och emot det gamlas förfåktare och beliga ulliansens ämnesvänner; då hade systemet med fullkomlig visshet kunnat påräkna de vanliga attackerna om krämarandan. Man förfar efter. omständigheterna; älskar och hatar, åberopar och förkastar, allt efter som de hestatskorrespondenten finner för godt att kalla Napoleons blindhet och hans fixaidd.? — Redan vid krigets begynnelse mot den ovanlige verldsherskaren utgaf den aflidne -: qvicke B. J. Törneblad ett manifest till de mot Kejsar Napoleon krigande bläckhornshjeltar; och det synes, att ett dylikt ännu skulle kunna behöfvas.: Napoleon hade, såsom vi redan sagt, stora synder, stora misstag att försona : han hade -förrådt den sak, till hvars genomdrifvande han var kallad; han hade försökt förmäla det gamla med det nya; han hade, för sin egen skull och för att befästa sin dynasti, velat amalgamera, hvad som aldrig kan förenas; han hade för dessa ändamål stiftat en militärdespotism, som uppslukade alla andra intressen i staten;. revolutionen hade han bemäktigat sig och vändt den till andra ändamål (eller rättare sökt vända, ty dess. vigtiga satser och syften kunde han icke ullintetgöra, blott fördröja deras verkan). Men, afse vi från dessa misstag eller, om man så heldre vill kalla dem, missgerningar; vända vi oss blott-till hans pobtik och hans-styrelse, så snart dess grund lemnas ur sigte — då uptäcka vi ingen ting annat, än konseqvens och riktig beräkning, då kunna vi icke förebrå honom otillbörligare medels användande, an vi upptåckajhos varje annan herrskare. De hinder, som lågo i vägen för den plah, han valt och ansåg riktig, sökte han undanrödja: sina fiender lands vigtigaste deboucheer är Östersjön) sökte ban kufva eller göra oskadliga; allt på fullkomlidt enahanda sätt, som aridra eröfrare och herrskare gjort före honom, och som andra skola göra efter honom. -Länders införlifvande med det stora Kejsarriket, genom maktspråk under sjelfva freden, var ingen ting annat än hvad Ludvig XIV verkställde,hvad Kongressen i Wien tillät sig och hvad vi i våra dagar sett ske med Pohlen etc. Napoleon hade en dödsfiende, England; och emot denne använde han de medel, som kunde skada honom; så gjorde England tillbaka. Enda vapnet, som bet på den förbittrade östaten, fann han vara det system, som sedermera blef så beryktadt i . : : 4 under namn af Kontinental-systemett. Hvem af sjelfva Napoleons slutliga besegrare hade icke, under lika omstandigheter, handlat lika så, utan att få förebråelse för fixa idger o. d. ?. Och hvad är det i sjelfva verket annat, som Europas statsekonomer och tull-lagstiftare så länge äflats med? Att desse i allmänhet arbetat utan framgång, måtte väl vara det, som ursäktar dem!? Napoleon förlät man icke, emedan han hade makt nog, för att nära nog genömdrifva sin idg, och hade gjort det, i fall han icke blifvit öfvergifven och förrådd af dem, som lofvat :att understödja honom. Man må söga Aavad man vill, kontinentens industri uppsteg på ett förvånande sätt under Napoleons system och bar sedermera stigit, till följe af den impuls, som det gaf henne. England insåg också detta och ansträngde sina yttersta krafter, för att mota den öfserhängande faran. Det kände med bäfvan, att det stod på en ihålig grund; som hvart ögonblick hotade att instörta. Och detta bade skett ; Englands oerhörda ansträngningar, i förening med en aftagande debit, hade icke kunuat fortfara ett.paf år, ifall systemet blifvit ärligt foljet af alla, som förbundit sig att följa det. — Bland Eng; och det var Sverge, som eluderade alla försök att. effektift stän-: ga denna ofantliga debouch. Höraf kan man förklara, hvarföre Napoleon var. så förbiurad mot -Sverge), och hvarlöre dess vänskap så ifrigt söktes af de allierade — äfven om man icke beräknar betydenbeten af