Mellan några tidningar har uppstått en strid, i hvilken vi ännu icke blandat oss, men som verkligen rörer ett så vigtigt ämne, alt vi ej längre anse oss böra med tystnad betrakta densamma. De bekanta Skildringarne hade tillåtit sig några ganska tänkvärda uppgifter och betraktelser om Congressen i Abo och Sveriges politik år 1812. Litteraturföreningens tidning upptog handsken och införde en recension, hvari bemälte politik försvarades. Sjelfva den välkända signaturen G. . R hade säkerligen icke åt artikelen förvärfvat något uppseende , i fall den. blott fått sin plats i ett så föga läst blad, men den aftrycktes i flera andra blad och fick härigenom en viss publicitet. — Imedlertid fick ett landsortsblad (Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning), nära ett år efteråt, tag i G. . R.s försvarsknift och bestridde dess satser med allvar, men ullika hofsamhet. Att det var en Jlandsortstidning, gjorde, att repliken icke heller våckte uppmärksamhet ; men Dagl. Allebanda intog ett stycke derur, oeh då vaknade väktarne på Zions murar. Minerva höll först en liten förpostaffär, som var af en alldeles egen beskaffenhet, då man besinnar hennes vanliga stridssätt: hon böll sig nästan fullkomligt till sat och gick dessutom förbi några af de kinkigaste sidorna af frågan, med uttryckligt tillkännagifvande, att bon icke kunde (eller ville) inlåta sig derom. Hennes artikel lärer således icke hafva befunnits fullt tillfredsställande; men ändtligen kom ett af de riktigt devoucrade bladen, ett, korteligen, af Quand-memeslägten, Correspondenten från Upsala: och medbade en bit, så fullgod, att Statstidningen genast tog och stoppade oden i sig. Ingen af de föregående bitarna hafva vi till hands; men denna Correspondent-artikelen vilja vi lägga till grumd för våra betraktelser. Den innehåller förmodligen allt, hvad man kan åstadkomma; och man tror sig visst hafva härmed SE och nedtystat alla de besvärliga inkasten mot års. statskonst. Det : Pr FYR