för närvarande pågår, synes det föga lämvligt, att jag skulle också inför allmänheten häröfver inlåta mig i en ytterligare libellering med Ryttmästaren Åkerstein, för att såsom han, söka till egen fördel verka på opinionen. Lyckhgtvis är jag deraf ej eller i behof. Stödd af ovedersägliga bevis för min talan, och derjemte af inre medvetande att i hela denna affär hafva handlat ärligt, oegennyttigt, samt i allo uppfyllt mina pligter, afvaktar jag ganska lugn utgången af tvisten, hvars resultater skola, så snart i första instansen domarne utfallet, genom deras införande i Tit. tidning göras allmänt bekanta. Emellertid, under afvaktan häraf, torde i tidningen få på förhand nu inflyta närlagde species facti af saken, författad genom oväldig person, på grund af honom tillställde, fullständige och officiella handlingar. Genom denna species facti upplyses: att orsaken till de många kronan, ändamålslöst, här drabbade kostnader, och till den långa tidsutdrägten med, samt slutligen uteblifvandet af sadellevereringen, får och måste endast och allenast sökas uti Ryttmästaren Åkersteins egna handlingssätt, planer och afsigter: att Hans Excellens Herr GeneralAdjutanten för armeen samt Kongl. Krigskollegium gjort hvad i deras makt stått, fastän förgäfves, för att förmå Ryttmästaren Åkerstein at fullgöra hvad på honom i denna sadel-leverering, enligt kontrakt, ankommit, och för att, detta oaktadt, äfven förpligta mig till Leveransens verkställighet, derifrån åter jag blifvit alldeles urståndsatt, just genom Ryttmästaren Akersteins halsstarrighet: att således inga förebråelser kunna med fog riktas hvarken emot desse Autoriteter eller. emot mig. Till ytterligare bestyrkande häraf, skall jag foga anstalt om utlösen och skyndsamt mförande äfven i Tit. Tidning af Kongl. Krigs-Kollegii officielt afgifna underdåniga utlåtande öfver Ryttmästaren Akersteins, lindrigast sagdt oförsynt förvillande, till Kongl. Maj:t ingifna underdåniga skrift, som redan skyldrat i Tit. Tidning, och som troligen, i förlitande att jag deraf icke erhöll del, antagit den mot mig rigtade, fräcka, otyglade ton, hvaraf den på sanningens bekostnad flödar. Ehuru, för att icke trötta allmänheten med föredrag af eget försvar och af här förut antydde öfrige motiver, jag nu underlåter, hvad eljest vore för mig ganska lätt, att punkt för punkt vederlägga alt hvad Herr Ryttmästaren behagat, mig oveterligen, inför Thronen på min bekostnad andraga, torde likväl här böra slutligen nämras: att Ryttmästaren Akerstein under sitt långa, fruktlösa vistande vid Motala Mekaniska verkstad för att i början söka bereda Sadelställningarnes tillverkning derstädes, upbar på Kronans bekostnad extra arfvoden och Dagtraktamenten hela tiden: samt att hindret och uppehållet äfven der för sakens framgång får tillskrifvas, icke Direktionen, öfver denna verkstad, utan också då Ryttmästaren Akerstein, som aldrig fick sin modell riktigt färdig. För öfrigt voro tvänne andra vigtiga omständigheter äfven vållande, att kontrakten om Sadelställningarnes tillverkning kommo att upgöras, icke vid Motala, utan hos mig i Nyköping. Den ena, att på förra stället en Direktion med redovisnings skyldighet inför kommitenter skulle afsluta aftalen med Akerstein, hvilken hos mig, såsom ett sine qva non, äskade för sina enskilta intressen flera pecuniära fördelar, de där endast den kunde medgifva, som var beroende af ingen annans än sin egen fria vilja: den andra omständigheten åter, att Ryttmästaren Akerstein personligen och hanket med hans Sadelmodell voro båda kända vid Motala, innan kontraktet blef upprättadt, hvaremot jag beklagligen först lärde känna dem begge efteråt. Nyköping den 14 Jan. 1836. Th. Fred. Morsing Den här ofvan omnämda species facti kommer att följa i fortsättningen. Meuallamn man als oo TE 10 om ad 2 LK