Aftonbladet – 15 januari 1836, sida 1

ER a rr RT Fö EV XL åtskilliga andra artiklar, ett försök till beskrifning af tilldragelserna vid konung Carl XII:s infall i Norge, åren 1716 och 1718: Författaren skall vara en Norsk officer, och skriften berömmes för den okonstlade sanningskärlek och sunda kritik, som deri skall uppenbara sig. Afven har N:o 1 af en ny tidskrift, under titeln Norsk Rettstidning , utkommit. Den är ämnad att hufvudsakligen referera Höjeste Retts domar i alia privata saker och behandla de intressanta rättsfrågor, som der kunna förekomma. Redaktionen är öfvertagen af samteliga advokaterne i Höjeste Rett. Polisen i Christiania har ytterligare skaffat reda på 4,500 specier af de 64,000, som den ryktbare Ole Höijland sistlidet år stal ur banken. Vi hafva i ett föregående Nr omnämnt, att i England en samling otryckta, till större delen konfidenciella diplomatiska handlingar, angående den närvarande och närmast förflutna tiden, utkommit under titeln Port folio, hvilka der väckt det största uppseende. Det 4:de Numret af. denna tidskrift innehåller depescher ifrån London till Petersburgska hofvet, . upder det andra Ryska fälttåget emot Turkiet åren 1828 och 1829, nemligen från Furst Liewen och :Grefve Matutschwitsch. .. Tories tyckas hafva sin hand med i spelet vid : utgifvandet härat och genom denna sistnämnda not vilja bevisa, huru sy agt Englands sak den tiden blifvit förd af Canning och WhigMinisteren, hyaremot de -ministeriella bladen söka bevisa, att förebrielsen endast kan träffa de Wellingtonska och Polignacska kabinetterna, just derföre att dessa icke ville handla med någon kraft i samma -anda som det Canningska, eller att sätta sig emot . Rysslands ingrepp. Märkvärdig är den not; som utgifvaren af Portfolio har låtit inflyta i detta sista nummer: På tidningarönes många upprepade frågor efter bevis för äktheten af de dokumenter, som förekomma i denna tidskrift, hafve vi icke annat svar än det, hvarmed vi började densamma, nemligen att vi icke hafva ett ord att säga eller försäkra, utan låta dokumenterna tala för sig sjelfva och bevisa sin äkthet genöm sanningens inre evidens. Läsaren måste sjelf döma, och omdömet beror på hans egen insigt; vi hafva inga histo: rier om magiska nycklar och trollstafvar att berätta, förmedelst hvilka man öppnat de ogenomträngeliga arkiverna. Ryssland ensamt kan vara berättigadt att reklamera sin egendom och :skulle i allt fall endast af hämndkänsla mot sanningen förmås att förkunna någon förfalskning. Den dagen kan komma, att vi blifvä fordrade till räkenskap. Anda till dess ämna vi begagna vår frihet, så länge vi hafva den. Ve —