Aftonbladet – 14 januari 1836, sida 2

fästat sitt hopp och som, på det land Regeringen var satt att styra, hade så stort och väsendtligt inflytande. Det hörde till tingens ordning, och kan å sin sida ej eller klandras, att den nya representant-personalen ville hafva tid och använda en loflig försigtighet uti ett så grannlaga ämne; och om vi kunna hoppas en så lycklig framgång hädanefter, såsom shittills visat sig af realisationens införande, må fördelen, opartiskt bedömdt, få tillräknas Regeringen lika mycket som Ständerna: emedan utom Regeringens, från början af Riksdagen öppet uttalade fasta wilja och önskan samt kraftiga medverkan, det icke varit svårt att förvandla representationens fruktan för utgången, till ett rakt beslut att än ytterligare uppskjuta silfverutväxlingen och bibehålla till en af tid och omständigheter beroende osäker framtid samma vacklande myntvärde, som så länge utarmat landet. Deremot saknar Mmerva icke skäl, för sina an. märkningar vid sjelfva frågans behandling. Af den ena Kongl. skufvelsen af den 8 Febr. 1834 kan man verkligen draga den slutsats, som hade meningen varit att göra silfverutvexlingens början beroende både af antagandet af den nya redactionen af 63 och 72 G. G. R. F. och af en ny lag för Banken, eller såsom en verkelig conditio sine qua non; men att detta på intet sätt var andan af Ständernas beslut vid förra Riksdagen om verkställighet af Myntbestämningslagen, bevisas nogsamt deraf, att Ständerne då uppdrogo åt sina Fullmägtige i Banken, att så snart Bankens metalliska valuta hunnit den, såsom enda villkoret stipulerade proportionen at 3 till 8 emot sedelstocken, i god tid före 1831. års utgång, hos Kongl. Maj:t i underdånighet anmäla tiden för silfverutvexlingens början. Hade således icke opåräknade hinder vållat, att den bestämda proportionen ej var uppnådd, vid den förutsatta tiden, hade silfverutvexlingen ju gått i fullbordan redan med 1832 års början och således, utan att hvarken de ifrågavarande Grund-Lags . S. blifvit förändrade, eller att någon ny Lag för Banken dessförinnan tillkommit. Det var sålunda ej att undra öfver, utan ganska naturligt, att representationen skulle blifva serdeles upmärksam på det egna förhållandet, att man sökte sammanbinda 2:ne frågor, hvilka förut endast villkorligt stodo med hvarandra i sammanhang. Realisationen var nemligen oåterkalleligen beslutad, men såsom ett ämne, som fordrade serskild öfverläggning, pröfning och beslut, framställde sig frågan: om till dess ytterligare betryggande fordrades förändring af 63 och 72 . S. R. F., samt på grund deraf en ny lag för Banken. Om sistnämnde Grundlags . är redan allt för mycket taladt och skrifvet; men såsom på ganska nära håll åskådare af händelserna, kunna vi ej underlåta att meddela åtskilliga upplysningar. Vår öfvertygelse är, att om, utan någon sådan impuls, som den Kongl. skrifvelsen i ämnet af d. 8 Febr. 1834 innefattade, eller eljest mellankommit, Konstitutions-Utskottet, efter förra vanligheten, genast vid Riksdagens början hade inlemnat till Ständernas pröfning alla de, sedan sista Riksdagen hvilande Grundlagsfrågorna, och deribland äfven 72 . R. F., eller den af en vildhjerna med benämningen : Materia peccans utmärkta, hade denna tilläfventyrs kunnat få en helt annan utgång än den fick. Genom dröjsmålet, hvilket ej får tillskrifvas den del af representationen, sem längre fram på Riksdagen dikterade de flesta besluten inom ofrälse stånden, emedan deras personal ej hade någon del uti ledningen af Utskotts-göromålen, hvilka nu såsom tillförene bteslutande besörjdes af Utskotts-ordföranden, — lämnades nykomlingarne tid att draga andan, och dem, som hade håg och förmåga att djupare intränga uti undersökningen af Riksdagsmachineriets sammansättning tillfälle, att taga kännedom af beskaffenheten af de frågor, hvilka nu-endast finge med ja eller nej besvaras, öfver väga hvad derom under förra Riksdagen både för och emot förekommit, och med ledning deraf, och aktgifvande på tidens tecken, stadga sitt beslut; samt för alla, att göra sig sjelf eller af andra undfå ett begrepp om Äwarom frågan egentligen var. Till någon obehörig inverkan från ena eller andra hållet, saknade vi alla säkra spår. Om en sådan tillkom eller försoktes kort före det afgörande ögonblicket, var den en fuktlös möda, emedan beslutet dessförmmnan var oåterkalleligen fattadt, så att diskussionerne och voteringarne i :Stånden blott såsom en tom formalitet återstodo, Följaktligen anse vi för en förvillelse, att tro, det antingen tidningarnes skri eller de vackra talen i stånden, medförde något väsentligt j o o o . vn flutande na HNtgångaAR ARh sak MmåGAR dans