Aftonbladet – 14 januari 1836, sida 2

något ledsamma trassel af oärlighet, hvari han insnärjt sig, genom sin, i vårt sista, omnämda citation af Hr Borgmästaren Helledays ywranden vid sista Riksdag ang. tullväsendet, och hvilket på en gäng upptäcktes genom Hr Helledays åtgärd, att uti en tidning härstädes införa dessa yttranden, hrarur Argus hade lånat ett par lösryckta meningar till nödvärn för sin egen åsigt i detta ämne, hvilken nu befinnes vara hvarken mer eller mindre än motsatsen af Hr Borgmästarens och hvar och en annans, som nitälskar för en förnuftig statshushållning, och önskar se de enda till smugleriets utrotande verkligen ledande åtgärder vidtagas. Argus förklarar neml., att hän icke allenast noggrannt och ärligt citerat Hr Borgmästarens yttranden, till och med samvetsgrannare än Hr Borgmästaren sjelf, (som låtit införa dem nästan in extenso) utan Argus refererar äfven serskildt en motion af Hr Helleday hvilken han förmenar tillfullo bevisa, det han har rätt, och att orsaken till Hr Helledays reklamation endast kan vara, att Hr H. råkat illa ut hos den Skånska smuglareligan samt dess gynnare och hjelare. P Nu innefattade Hr Helledays ifrågavarande motion: 1:0 att ingen vara eller artikel som kan blifva föremål för import, hädanefter skulle kunna tll införsel i nket förbjudas; 2:0 att tullen å alla sådane vahror aldrig Jinge öjverstiga 1623 procent af tullvärdet; 3.0 att ullförsnillming skulle stwaffas såsom stöld och varan förloras; samt 4:o att visitationsrätten borde blifva obegränsad till tid och rum, endast med det vilkor att Tullbetjents närmaste förman inom tullkammardistriktet, skulle pröfva, om skäl förekomma till visitations amställande, och förman alltid närvara vid visitationen. Derjemte ansåg Hr Helleday flere förändrade föreskrifter i förpassnings-stadgan af hehofvet påkallade. Med den alldraringaste förmåga att göra en slutsats, måste hvar och ep, så väl af dessa punkters innehåll, som deras ordning sinsemellan kunna begripa, att det, i likhet med hvad Hr Helleday uti sina i går citerade yttranden förklarat, i synnerhet är de 2 första punkterne eller alla förbuds afskaffande och alla tullafgifters nedsättande till högst 163 procent af värdet, som han ansett såsom oeftergifliga vilkor för möjligheten att förekomma tullförsnillning; och att det först är i sammanhang med deras antagande, som han velat föreslå de skärpta straffen, och den obegränsade visitations-rättigheten. Häremot, skall också utan tvifvel ingen förnuftig man hafva något att invända; ty om de högsta tullafgifterne blefvo 16 ? procent, och de andra ändemålsenligt lämpade efter handelns och konsumtionens behof, så skulle anledning till tullförsnillningar så sällan behöfva förekomma, att den; sonr gåfve sig:in med dylika, gerna måtte skylla sig sjelf för den. strängare påföljden. — Men så stor är Argi skamlöshet vid refererandet af denna motion, att Argus, förmodligen för att vara samvetsgrannare än Hr Helleday sjelf, i sina egna slutsatser och reflektioner alldeles öfverhoppar och ignorerar hufvudsaken, eller de 2:ne första punkterne, och låtsar såsom voro dessa satser, hvilka likväl alldeles omkullslå Argi månadslånga radotterier till förbudets och prohibitiv systemets fördel, endast ett ullfälligt och likgilltigt bihang till det som Argus vill hafva fram, nemligen en utsträckt visitations rätt med bibehållande af förbud och förbudsafgifter. Ett ytterligare bevis for denna oförsynthet är, att Argus citerar, hurusom de öfrige skånska Riksdagsmännen af Borgareståndet, Herrar Halling, Hessle m. fl. alldeles icke satte sig emot Herr Helledays motion om skärpning i visitations rätten, utan att med ett ord omröra, detdesse samme Riksdagsmän vid detta medgifvande fästade samma nödvändiga vilkor, som Herr Helleday, nemligen förbudens afskaffande och liberalare tullafgifter.. — Också äro vi ganska öfvertygade att under närvarande förhållanden det skulle fordras något helt annat än det sunda förnuftets och rättskänslans uppmaning, för att förmå Argus till ett ärligt upptagande och besvarande! af Hr Helledays motion i sin helhet, af det enkla skalet, att allt hvad Argus förut med mycken svett och vedermöda sökt åt prohibitiv intresset uppbygga i opinionen, och hvarvid han så behändigt tänkte få taga Hr Helleday till handtlangare, derigenom på en gång skulle ramla ned öfver honom sjelf.