Aftonbladet – 11 januari 1836, sida 2

FE 9 IK a, SRA SAR : Oo 77 statsmakternas gemensamma beslut, ehuru icke tvång, utan frivillig öfverenskommelse skolat äga rum. Att afbålla sig från utländska lyxartiklar, betyder att hämma handeln, som är verldens materiella, politiska och financiella lif; att afhålla sig från de inhemska, betyder att utan eld och svärd ödelägga städer, och förstöra landet. . va Men en annan princip är den, att ingen bör lefva öfver sina vilkor. Nu tiga hkväl strypsystemets anhängare; ty de hafva liksom draken, segrat, och rufva på sitt guld, men kommer en Daniel, nationens allmänna vilja, understödd, liksom Daniel, af Konungen som gynnade honom; då skola vi ännu en gång erfara, att den som har penningen verkar hastigare, än -den som har jorden och händerna: men den, som har den reella, solida makten, verkar dock kraftigast i tidens längd — dock först sedan erfarenheten gjort oss visa — men icke rika. Men det fordras likväl förstånd, att rätt använda lyxen, både i offentligt och enskildt afseende. TI sednare fallet vill jag upplysa saken med ett exempel. Der var en rik köpman i Malmö, som höll sig ett par sköna hästar, hvilka aldrig användes, utan när han sjelf eller familjen åkte ut i en präktig vagn; dessutom höll han dagligen godt vin öfver bordet. Hans bokhållare gifte sig till en qvarnlägenhet på landet, han hade blifvit tarfligt uppfödd, och i hans föräldrars hus hade de samma hästar, som drefvo plogen, äfven blifvit använde vid resor. Men ynglingen ville imitera sin rike och ansedde patron, ty då skulle han äfven vinna samma mål. Han köpte sig derföre ett par hästar, som kostade sexhundrade riksdaler, hade till dem en särskilt kusk, och brukade dem aldrig oftare, än han med sin fru åkte i berlinaren, som kostat ungefär lika summa. Han gjorde det icke af högfärd, utan emedan så hade hans patron brukat, derföre ville han göra så med; alltså borde han blifva rik. — Men han blef helt förvånad, då efter kortare tid än tvenne år, hans imitation förde honom till — bankrutt. Nu var likväl förhållandet sådant, att hans patron icke började med ett yppigt lefnadssätt, förrän han förvärfvat så stor förmögenhet, att en obetydlig del af öfverskottet ercböd dessa agrementer, som ruinerade efterhärmaren. Ty denne använde på lyxen hvad han behöfde ull förlaget. Af detta exempel kan en nyttig lärdom dragas. Ty när lyxen medtager det, som förlaget och lefnadsbehofvet ovillkorligen påkallar, så blifver resultatet — ruin. Men om de förmögne lägga sitt ofverskott på kistbottnen, eller som förfäderne, i jorden, eller till och med endast använda det på lånetransaktioner, så blifver följden att rikedomen icke kan sprida sin välgörande verkan till samhällsorganismens alla delar, utan blifver en böld, om ej en kräfta för staten. Det är detta som lyxen, förståndigt använd, skall förekomma. När den rike bygger, möblerar och håller ett rikedomen passande lefnadssätt, då kommer penningen i rörelse, och de fattige näringsidkarne få lefva med honem. Men di tvertom den fattige, med lånta penningar, vill lefva och bravera såsom den rike, då tager honom, väl icke djefvulen, men länsmannen, eller polishetjenten. Lyxen är alltså nyttig i den rikes hand; men ett förderf i deras, som ej hafva förmögenhet. Ty lyxen är den rikes monopolium, liksom att bruka fjedrar äro officerens och fruntimrets. Icke vi utan allenast vinden har rätt att göra protest deremot. Man bör således börja med industri; då kan och bör man sluta med lyx; men som i Sverige färden baklänges Målles för rått beqvämlig, emedan man ej vet, hvart det bär hön, så har man börjat med lyxen, och får således, antingen man vill eller ej, sluta med industrien, ehuru i en ganska liten skala. — ; Är det ock lyx att dricka kaffe? det har ju ofta blifvit förbudet. Holberg sade i sin tid, att Svenska beskattningssättet var klokare än det Danska emedan hos oss beskattades så många särskilta artiklar, såsom t. ex. pudrade peruker och broderade västar, han ansåg att på sådant sätt fördrog nationen beskattningen medstörre tålamod, emedan Svensken trodde, att der var icke bonom sjelf, utan peruken och västen menadt:? Beskattom då kaffet med billighet men låtom oss bruka dec bäst vi vilja, ty det ger icke rus, endast munterhet, att bära den onda tidens oförrätter. Jag har känt Skanska köpmän, som började med att i Köpenhamn köpa en säck kaffeböner, en pipa rum och ett fat socker — På kredit, och blefvo på tjugu år rika och mägtiga män, Jag har talat med en köpman från Köpenhamn, hvilken då för ålderdom hade nedlagt handeln och bodde på landet; han tillstod, att ehuru han förlorat millioner genom kursförsämring, hade han ändock nog att lefva af, emedan han förtjent Få den Skånska handeln. Det är naturligt, att Skåningaks AES Jå ägt täber BE NER fear At KE: IS