REVY AF TIDNINGARNA. Tidningen Nya Argus den Tredje har på nya året begynt taga en närmare vård om hufvudstadens dansnöjen. Främst ibland dessa kommer, såsom billigt är, nyårsassemblten på Börssalen, med hvilken en Insändare i samma tidning tyckes vara mindre belåten. Han varnar nemligen allmänheten, att vara på sin vakt emot den officiella fernissa, med hvilken beställsamheten der bjudit till att gifva glans åt urblekta färger. Strax derefter motsäger Insändaren likväl sjelf denna beskrifning, då han omtalar att de fleste karlarne voro svartklädda, (hvilket dessutom, såsom vanligt, var händelsen med alla damerna). Meningen lärer således förmodligen vara, att det urblekta icke så mycket legat i kläderna, som i sällskapets fysionomier, hvarom det är så mycket svårare för oss att ingå i någon strid med den hundraögde, som enligt hans utsago, Aftonbladet vid tillfället var stenblindt, genom skimret af hofvets diamanter. En serskild anledning till anmärkning har Insändaren funnit deruti, att till och med Hr Liljewalch, som hade den nåden att dansa med H. K. H. KronPrinsessan, icke nyttjade skor, utan stöflor. Förhållandet var olyckligtvis verkhgen sådant, och visar, hurusom den gamla goda tiden mer och mer förlorar sig; och det är så mycket värre, som felet icke kan tillskrifvas. Hr Liljewalch, utan ligger i sjelfva Borgerskapets uniform, till hvilken äfven på galadagar icke nyttjas annat än hvita underkläder och bottes molles. Vi förundra oss nog, att Red. af Argus, som under sista riksdag med en närmare uppmärksamhet serskildt följde allt hvad som tillhörde Vällofl. BorgareStåndet, icke då kom att lägga detta på minnet, och sökte att genom sitt inflytande på någon ledamot derstädes tillvägabringa en mera etikettmässig förändring i uniformen. 1 allt fall, hvad vore väl mera billigt, än att en föreskrift meddelades, det ingen ledamot af Börsen borde på Nyårsdagen få visa sig å assembleen, annat än klädd i skor och hvita silkesstrumpor, så framt han önskade komma i fråga till den nåden att få dansa med H. K. H. KronPrinsessan. Hvilken förhöjning i nöjet och ökad occupation för det sittande sällskapet blefve det icke, att på sådant sätt kunna på benen öfverräkna