Vid en den 11 sistl. Dec. i Ladugårdslands-kyrkan anställd konsert hade Artilleristen Nordholm, förre Bokhållaren Holmström och Vaktmästaren Helander beredt sig tillfälle att uppkomma i berörde kyrkas torn. : Efter nedkomsten derifrån uppstod emellan desse personer, af: Kvilka Artilleristen var för de öfrige begge okänd, fråga om att bestå bränvin. Artilleristen förklarade sig vara alldeles utan penningar, och som han sagt sig vara i behof af en sup, så framtog Holmström sin plånbok och lemnade honom i berörde ändamål en sedel. Krogen var nära till hands och Nordholm begaf sig genast dit in, begärde och erhöll en sup, samt framlemnade till betalning den sedel han nyss förut bekommit. Det befanns då att samma sedel icke var rigtig. De öfversta delarne bestodo af uppoch nedvanda öfre delar af en Riksgäldssedel på 1 R:dr, medlersta delen af en 8 eller 12 sk. Bankosedel samt de såkallade fina raderne längst ned, af en Riksgäldssedel, sammanhängande uppklistrade på ett stycke papper. Frågad, af hvilken han bekommit denna sedel, yttrade Nordholm : jag har den personen här, hvarefter han öppnade krogdörren och inropade Holmström, hvilken qvarstannat utanför på gatan. När Holmström fick höra hvarom fråga var, nekade han sig hafva till Nordholm utlemnat sedeln och skyndade ut för att söka undkomma. Han blef likväl genast eftersatt, fasttagen och till krogen återförd. Polisbetjening efterskickades och Homström äfvensom Nordholm blefvo till Polisen inkallade. I början ville Holmström väl icke vidkännas, att han innehaft den omförmälde sedeln, men sluteligen har han likväl sådånt medgifvit, under förmodan att något ansvar icke borde kunna drabba honom, emedan han lemnat Nordholm sedeln såsom skänk. För sin åtkomst till samma sedel har Nordhelm likväl på intet sätt kumnat redovisa. — Målet är nu oöfverlemnadt till vederbörhg Domstol, Kongl. Svea Hof-Rätt. (Dagbladet.)