Aftonbladet – 9 januari 1836, sida 2

taget har varit mer än en tvist, dock är förhållandet, att så var som jag nu anfört, längesedan utredt. Se min skrifvelse till Kongl. Kommerce-Kolleg. af d. 1 December 1834. Det är sannt att patentet är utfärdadt den 18 och det Kongl. Brefvet om köpet den 15 i samma månad, — men icke är deruti något särdeles anmärkningsvärdt (om icke tidens begagnande). Icke ligger något orätt deruti, att sedan ett Konungens beslut är till verkställighet anbefaldt, ett annat med det första gemenskap ägande äfven fattas. Att det sednare beslutet blifvit dateradt före det första, är lätt förklarligt, emedan detsamma genast utfärdades af vederbörande StatsSekreterare, då deremot det första beslutet, för att blifva verkställdt, måste göra omvägen till ett Embetsverk. Det här ifrågavarande patentet, var hvarken mer eller mindre villkorligt, än hvart och ett annat, utfärdadt enligt dågällande förordning. Vilkoren voro ettdera sådane att de endast af mig (säljaren) kunde uppfyllas, t ex. införandet i Tidningarne, Beskrifningens mlemnande, eller sådance att de både af kronan och mig (köpare och säljare) kunde eller borde uppfyllas, t. ex. skyldigheten att inom viss tid förfärdiga sadlar. Det var vid den tiden ofelbart Kongl. Krigs-Kolleg. skyldighet att bevaka kronans rätt i båda dessa afseenden ; jag blef icke kronans ombud förr än långt därefter. Det var ej orätt att beslut fattades eller att inköp anbefalltes före den tid, då endast genom säljarens åtgärd patentet kunde vinna laga kraft, ty i det Kongl. Brefvet var, bestämdt, att betalningen skulle utfalla efter den i Förordningen för fullgörandet af villkoren utsatte tid. Voro dessa vilkor icke då iagttagne, så hade summan icke behöfts eller bort utbetalas ). Det är sannt, att på den dag, på det sätt, för det ändamål och till det belopp artikeln omnämner, mig ett arfvode blifvit vllagdt. Efter då nära 24 tjensteår hade jag, på inemot ett, icke haft ringaste inkomst af kronan; jag egde hvarken traktamente eller lön på stat — icke en gång för framtiden rätt till någon pension. Femton års tjenst såsom soldat hade beröfvat mig en sådan rätt. Månne någon derföre bör anses skyldig att emottaga en tjenstebefattning utan all inkomst, att han några månader förut till staten försålt något som var hans väl förvärfvade rättmätiga egendom? Icke ägde arfvodet hvarken med sadelanskaffningen eller utgifterna för densamma ringaste gemenskap! När man känner och besinnar, att sådant var förhållandet; månne man ändå skall anmärka emot det omnämnde arfvodet? ) (Forts. följer). Anm: Göromål af den beskaffenhet, att de icke böra för något annat uppskjutas, hindra, att såsom jag önskade, genast oeh dag efter dag, lemna fortsättning af förestående; men den skall såkerligen följa så fort ske kan. Den 8 Januari 1836. Åkerstein.