Aftonbladet – 9 januari 1836, sida 1

Se TYP FEV PS VE UVETLCI GEL an blant hi had TallcCL, IfIUCU samma noggranhet som på ett exercisfällt. Ibrahim 3Beys Turkar och Araber innehade teten. Deras brokiga standarer och deras militär-musik, gåfvo det hela en högst pittoresk anstrykning. Några hundrade fiendtlige ryttare, .som sökte ställa sig i vägen för Ibrahim, blefvo lätt ofverändakastade; och redan kl. 3 eftermiddagen hade han med sina truppar gått öfver Sig. Här gjorde armen halt, för att uppkasta ett forskansadt läger, som kunde försvaras af omkring 1000 mans garnison. Detta blef fulländadt den 30, utan att Araberna störde befästningsarbetena. Man såg emellertid att de uppslogo eti storre läger vid foten af Atlas, hvarvid man upptäckte omkring 4000 man trupper, såväl af kavalleri som infanteri... Den 1 December kl. 1 og Marskalken med sig en truppafdelning, bestående mest af infödda hjelptruppar, och angrep dermed en framkastad fiendthg postering af ungefär 1800 man Araber. Denna post intogs och nästan alla tälten föllo i Fransmännens händer. Marskalken, som emellertid hade förutsett att Abdel Kader skulle understödja nämde postering med en korps, som han sökt hålla fördold i en fördjupning af terrängen, måste nu låta Franska tiraljörerna, understödda af artilleri, uthålla en ifrig strid med omkring 6000 man fiendtligt rytteri, hvaribland äfven något fotfolk var uppställt; men han hade bestämt förbjudit Oudinotska brigaden, att inlåta sig i någon strid, som kunde inveckla den uti bergstrakterna. Så snart derför rekognosceringens ändamål var vunnet, återvände trupperna till lägret, efter 5 timmars fäktning, hvarvid fienden hållit sig ovanligt lugn under vår artilleri-eld, så att till och med kartescher kunnat begagnas. Den 2 December hvilade trupperna; men den 3 passerade hela armcen Sigfloden, på två för tillfället slagna bryggor. En sju lieus lång slätt ligger emellan floderna Sig och Habrah, och man kunde lätt inse, att fienderna skulle på densamme begagna sig af sitt talrika och välöfvade kavalleri, för att anfalla marche-kolonnerna. De tre brigaderna framryckte alltså i kolonner på plutonsfront, i samma höjd; artilleri, bagage och kameler upptogos i mellanrummen; den fjerde brigaden bildade arritregardet. — Denna brigad hade likväl knappast uppbrutit förrän den anfölls af 3000 man fendtliga ryttare, och striden fortsattes hela dagen af tiraljörerne och artilleri, hvarunder de öfriga brigaderna äfven ofta oroades af fiendtligt kavalleri i flankerna och fronten. Hel kolonnen anlände dock i god ordning på höjden af Sidi-Gouarouf, der Abdel-Kader hade sitt läger. Nu satte denna befälhafvare hela sitt talrika kavalleri och sitt reguliera infanteri i rörelse, oech han sjelf befann sig ibland det sednare, omgifven af sina förnämsta höfdingar och sina fanor. Några femtio kanonskott, som riktades mot denna punkt, sårade flera ibland AbdelKaders omgifning och tvang honom att draga sig mnågot tillbaka, hvilket skedde i riktning åt Mascara, som han ännu ansåg vara Fransmännens. foremål. Men då han blef varse, att franska hären lugnt framryckte på slätten, angrep han den med flere tusende ryttare , understödde af både reguliert och irre guliect fotfolk, som fäktade spridde ibland rytteriet. Afven detta anfall afvåärjdes med beslutsasahet af franska artilleriet och tiraljörerne, och marskalken påskyndade härunder sin marsch så fort, att han inom en timma hade uppnått den punkt han föresatt sig att begagna för en afgörande manöver, samt fienden på högra flanken redan var långt bakom honom. Nu lät han de två brigaderna göra en frontförändring åt höger, emot Atlas, på hvars höjder fienden stödde sig; och på samma gång lät han 8 kanoner rensa fältet emellan de begge framryckande brigaderna och Atlss, hvarpå fienden tvingades att kasta sig in i bergspassen. Sedan detta skett, fortsattes frammarchen ostördt till Habrah, ehuru omkring 5,000 ryttare förföljde fransmännen utom musköt-båll. Som slätten blifver betydligt trångare emellan Ailas och skogstrakten vid Habrah, samt fienden med stor snabbhet rört sig ifrån Atlas sluttning till denna skogstrakt, höllt marskalken för rådligast att ännu mer sammantränga sina kolonner, och att låta trupperna få någon hvila. Den defild fransmännen hade att passera erbjöd ett förträffligt försvar; och marskalken beslöt således att blott med yttersta försigtighet inlåta sig i densamma. Detta visade sig snart vara rätt väl; ty: Abdel-Kader hade ganska klokt begagnat sig af lokalens styrka. Vid en recognoscering, som marskalken och hertigen företogo, med en ringa eskort, fann man en stor kavallerimassa, som ifrån en obemärkt sällning framryckte och ett af dessa ögonblick var nu förhanden, då blott ögonblickets mod kan afvända en oförutsedd fara. Hela sviten med den lilla eskorten, gjorde ett förtvifladt anfal lemot den talrika fienden, och till alllycka blefvo de understödde af ett infanteri-kompagni med några artilleripjeser. Fienden förlorade genom detta oväntaHa anvngronn sc vm ATdet när hos lt TA ARA Sto hack