Aftonbladet – 8 januari 1836, sida 3

Landshöfdinge i ett Län och ordinarie i ett annat, samt för öfrigt ingalunda — hörer tull de enfaldige, kunnat af ren okunnighet om lagens inuvehåll framkomma med en så grof blunder, som hans nyssnamnda framställning innefattade. Äfvenså visar den ton, som råade emot Ir Santesson, att framställningen ingalunda var något pläsanteri från Hr Grefvens sida. Det enda möjliga sätt, som sålunda återstår, att någorlunda ursaktligt förklara detta märkvardiga fenomen från en af Stateus högste embetsmän, är aw de bittra känslor, som uppstått 1 anledning af det spända förhållandet mellan en del af bolaget och Hr Grefven, för den tid han var dess ordförande, hade vid föreställningen af det ytterligare obehag, som kunde uppkon.ma genom tillfället till nya anmärkningar, 1 anledning af den vägrade dechar-, gen, så kokat öfver, att de för ett ögonblick kommo Hr Grefven att förgäta både lag och rätt. . Men äfven denna förklaringsgruund synes blifva otillräcklig, när man besinnar, att Hr Grefven, långt efteråt, sedan ögonblickets intryck borde haft tid att ligga sig, jemte 1834 års Direktion gått in ull Kongl. Maj:t med en underdanig begäran, att Kongl. Maj:t i administrativ väg täcktes i nåder förklara, det bolaget saknat all anledning, alt vägra Direktionen dechargen, och att Direktionen, då någon anmärkning emot förvaltningen icke blifvit gjord, vore från all framtida redovisning och ansvarighet derför befriad, samt, endast för den händelse detta alternativ ej kumde Jufallas, begärt hos Kongl. Maj:t få veta forum dit bolsgets pluraiitet borde instämmas. Väl finnes för denna åtgärd eu slags försvar i dag citeradt uti ett blad, som 1 kanalens angelägenheter oftast tagit parti emot Hr Santesson, nemligen att, da Kongl. Maj:t i administrativ vög stiftat bolagsreglorna, skulle det blifva kinkigt för en vänlig domsiol ait tolka dem, hvaremot, sedan Kongl. Maj:t sagt hvilkendera förstått Q.n rätt, antingen bolaget eller Hr 5antesson, frågan bj So 2 a om dechargen afgjorde sig sjelf nära nog. Men detta försvar förbättrar ieke et hårsmån Grefve Posses och direktionens förhastade — försök att förmå Kongl. Maj:t, att genom förklaringen af sin höga vilja, det vill med audra ord saga, genojn ett makt-: språk, tilldela Direktionen en decharge, som bolagets pluvalitet vägrat densamma; en inblandning i en enskild tvist, hvilken hvarken skulle komma i fråga uti det enväldiga Ryssland eller Danmark, och till hvilxen följaktligen regeringen i ett så lagbundet samhälle som Sverge, mycket mindre lärer Jana sig. Hvad blir då den egeniliga och rättaste slutsatsen af Grefve Posses förfarande i sin helhet? Måhända densamma, som man redan haft anledning att göra alnågra föregående tilldragelser under riksdagarna, der Hr Grefven företrädesvis varit den, som uppträdt emot vissa ledamöters på Riddarhuset yttranderätt, såsom vid de bekanta kansliförhören med Friherre Anckarsvärd och Grefve Horn samma dag som den stora offerfesten; Hr Grefvens uppträdande vid sista riksdagen emot Friherre Klingsporr m. m.; nemligen att det icke är första gången, som Hr Grefven visat en viss böjelse för att gväsa; att den önskan Hr Grefven nu visat, att till hjelp åt sin sak, vilja lägga makten i den ena af rättvisans vågskålar, icke saknar sin betydelse för framtiden, i händelse Hr Grefven en gång skulle, efter hvad ryktet säger, komma i fråga tll JustitieStatsminister, och att man i sådan händelse jemväl lärer hafva att vänta sig en proposition om den lagförävdring, alt svarande part ålagges bestämma det forum, till hvilket han bör instämmas. VV rr